Horseways – Ylva Larsson

Fortsättning av englandsresa med hästkonferens i juni. Equine Cultures in Transition i Leeds, tredje och sista dagen. 21 juni: Vandrarhemmet hade varit helt OK om det varit ordentligt skött. Nytt och fräscht, men den enda personal som syntes var en ung kille som inte talade engelska. Eller städade, fyllde på dasspapper, mjölk till frukosten och fortfarande sov på soffan i receptionen när jag gick vid åttatiden på morgnarna. Så jag räknade kallt med att använda faciliteterna innan jag körde mot Stansted efter konferensen, vilket visade sig funka hur obemärkt som helst. För all del brukar det göra det, men inte utan anmälan, papperslappar och nya lösenord. Men först en ny heldagskonferens! Efter att ha traskat förbi ännu några av Leeds höga byggnader. Tror det var universitetet som ville se till att folk kom i tid, med ett kraftfullt ur i guld. Flera svenska delegater - vi var många, den första Equine Cultures in Transition-konferensen hölls i Stockholm för ett och ett halvt år sen - had

Bloggfortsättning englandsresa i juni. Andra dagen på konferensen Equine Cultures in Transition i Leeds.  20 juni Grusparkeringen hade en skamfilad kortbetalning, som jag missade i går. Billigare än p-huset. Hittade en liten ficka längst bort. Knökfullt på morgonen, när jag flyttade in bilen på gården efter kontorstidens slut hade alla bilarna försvunnit, schlopp. Här följer lätta highlights från presentationerna, inga anspråk på fullständighet. Lynda Birke, University of Chester, UK: Hur tänker vi om hästar? Ädel, vän, byte? Vad för beteende väntar vi oss? Hur är hästen konstruera/förväntad att bete sig? Hästar lever i en social kulturvärld med oss. De tar med sina erfarenheter, engagerar sig med oss på våra villkor, påverkar med de sociala möjligheter de har. Hästighet utförs inom särskilda människa-häst-kulturer.  Vad är vi för dem? Vän, obehag, rovdjur?  En maktrelation; människan kan sälja sin häst, missförstånd kan ske, motstånd kan uppstå, toleransmarginaler kan skapas när en ä

Fortsättning på bloggandet från England i juni och konferensen Equine Cultures in Transition. 19 juni Helt OK vandrarhem med smidigt små sovsalar, min för fyra personer. Rätt nytt och fräscht. Ledningen verkade det däremot inte vara någon ordning med. Såg att de erbjöd parkering, mailade, fick enstavigt svar utan namngiven avsändare att det kostade fem pund, jag bokade. Personalen på plats under tre dagar, en ung kille som inte talade engelska, parkering visste han inget om. En annan gäst upplyste att han använde någon av de förhyrda och åkte iväg på morgnarna, innan någon kom. Såg nu att området inte var så ruffigt som det sett ut i regn och mörker. Sistnämnda berodde på att området bestod av kontor, inte tomma lägenheter. P-platserna på vår gård tillhörde mest advokatkontor.  På gatan utanför kunde man parkera med mobilen. Gästen hade sagt att han stack vid halv sju, trodde att kontoren började rätt tidigt. Gatan var tom. Det funkade inte att parkera med mobilen, bröts när jag skulle

England i juni, som vanligt blir bloggen lite i efterhand. Jag koncentrerar mig på några händelser, förstås inte minst på konferensen Equine Cultures in Transition, men även några andra aktiviteter. 16 juni Besökte nybyggda FU-ridskolan Woodbridge and district RDA (Riding for the Disabled Association).  RDA är en rikstäckande organisation, med anläggningar där ideella krafter är intresserade av att starta och driva dem. I det aktuella fallet ägs marken av någon med lagom förmögenhet, som inte är involverad i ridskolan. Ridhus, hagar, entreväg och annat är byggt med ansökta medel från olika fonder. De lokala föreningarna sköter finansiering, ordnar anläggning, personal och hästar samt lägger stora ideella insatser i driften. Rätt snygga lecablock i sandstensfärg i stället för gråblått som hos oss. Allt inte klart än, handikapphiss planeras i bilden ovan. Alla inte helt nöjda med att sådant som inte var optimalt på den förra anläggningen tagits med till den nya, som skötselplatserna. Men

Det här blir ett praktfullt långt och sent inlägg. Men för alla - och mig själv, om jag vill undvika krokiga anteckningar med oavslutade meningar - som kan vara intresserade av det senaste inom hästhälsa och dito träning; rapport från Horses Inside Outs konferens i vintras: 23 februari . Loughborough, tja hur uttalas det? Inte som jag trodde, utan Låffbörah. Nåja, söt pub, och fattade inte riktigt varför parkeringen var full, jag hade ju flugit, häntat ut bil och sen kört i drygt tre timmar. Det var bara lunchtid, det var jag som gått upp vid fyra och sen tjänat en timme på vägen till England. Småpubar är pittoreska, åtminstone för en utlänning. The Peacock Inn serverade inte ens mat, inte puben i andra änden av gatan heller. Rummet iskallt, elementet lite småknasigt. Skulle väl kollat sevärdheterna, men behövde smålura lite och vara pigg till konferensen och bilen fick flyttas varannan timma. 24 februari Isskrapor saknas i engelska bilar. Fick låta motorn och fläkten gå en stund, så j