Horseways – Ylva Larsson

  9 december. Sovmorgon! Den första på länge, sprang en runda. Acme Guest House strax intill Kathmandu Guest House, så samma kvarter, men nya vyer nästan varje morgonrunda; skojigt hus, förstås intill ett litet tempel.  Acmes lilla trädgård inte så tokig, även om jag haft mina synpunkter på rummet. Djurhemsrunda i dag, vi blev ett litet gäng som rymdes i en minibuss. Hundhem först, inte alldeles lätt att hitta till. En del traskande fram och tillbaka i fashionabla kvarter... ... men även på småstigarna. Här fanns enklaste sortens småtempel, 'more of a shrine' som den mest religiöst bevandrade av oss kommenterade. Och sopsorteringen, som jag först trodde var ett allmänt planlöst hopsamlande, var faktiskt helt påtaglig. På bussresan från Chitwan hade jag sett containrar med hoppressade plastflaskor och blå mineralvattendunkar, här pågick den i första steget. Ett annat fenomen var den nya innebörden av Hvergang. Nepaleserna tycks älska Tuborg, eller så har danskarna ett hårt grepp

8 december. Tidig morgon, bussarna skulle avgå kl sju. Frukost kl sex, vilket inte riktigt tagits på allvar, så den lite sömniga familjen låg efter en smula.  Kyligt men vackra dimmor över byn och fälten. Tog farväl av familjen, mamma/mormor vinkade av väl påbyltad. Sen tog det förstås längre tid med alla som skulle samlas ihop. Åkte med Anna igen, ödets nyck att hennes gäng från Filippinerna - tio personer - blev sist och vi hamnade i samma buss, hade knappt setts sen nedresan; de bodde hos en träsnidarfamilj, och mannen hade karvat träfigurer hela natten åt dem. Ko som gosade med sin kalv förströelse medan vi väntade. Vi hade brett ut oss i bussen, eftersom uppemot 30 personer antingen var rädda att åka den hemska vägen igen eller att missa sitt flyg hem - och hade chartrat ett plan till Katmandu! 180 US-dollar i stället för ordinarie pris 120, tror jag, för 20 minuters flygresa. Bussresan skulle komma att ta ändå längre tid än på utvägen.  Första fikastoppet innan vi klättrade upp i

7 december. Fantastisk dag, fast den började kallt. Frukost - ris oxh kokta/stekta grönsaker med currysås och te av bondskt slag, troligen masala tea - och vi valde att promenera genom byn till samlingshuset, där vi fick veta vilken grupp vi tillhörde.  Jag hade förvalt kanot framför jeepsafari via mail och skulle ut på floden på em. Elefanterna hälsade oss med sina mahouts på ryggarna, ute i vattnet som skilde oss från nationalparken. Jeepar kom körande genom vattnet och hämtade oss, tydligen jeepsafari ändå. Ut i djungeln, kallt på öppet flak i bara kofta och för första gången på hela resan hade jag glömt min scarf. Fick låna en av bänkgrannen, en tjej från Kalifornien, med silvertatuering i ansiktet - den var inte permanent, berättade hon - som byltat på sig och hade flera scarves om halsen. Såg en hjort, en muntjack. Spetsade inte på tigrar och leoparder, de var nattliga och skygga, men vi såg spår sv tigerklor på en trädstam. Guiden körde till ett torn, och i en glänta drygt hundr

6 december. Farväl till Kathmandu Guest House (nåja, det var tidigt och mörkt, så bilden tog jag dagen innan) och de rara vakterna som skrattade och gjorde honnör varje gång jag gav mig ut att springa. Hittade lyckligtvis till bussen kl sex, släpande på min väska, men bara jag där, och killarna som tvättade vindrutan och öppnade bussen. Sådär tio över sex dök några fler upp och en stund senare åkte vi till Yak & Yeti och samlade upp resten av resenärerna till nationalparken Chitwan. Asian time, förklarde min sätesgranne Anna från Filippinerna. Väldigt trevlig, de var tio (!) från hennes organisation PAWS, alla tjattrade glatt och vi hade kul konverationer.  Tre bussar, inte helt av storbussmodell, och chauffören hade liksom egen kupe för sig och medhjälpare eller guider. Tog en stund ut ur Katmandu och fullt liv överallt; en frisör klippte frisyrer i änden av en trottoar ut mot trafiken, små skruttiga bensinmackar, kor på obebyggda tomter, massor av hundar förstås och massor av min