Fler gulliga djur

Fem minuters promenad till One Mile Beach, lika behagligt övergiven som alla andra, sånär som på enstaka surfare och flanörer. Lite roligt att faktiskt springa på stranden i stället för på en promenadväg intill. En fiskare hoppade undan för vågorna på klipporna i övergången till nästa strand.

Försökte klättra över till Samurai Beach, men vägen spärrades av en klyfta som var för bred för att hoppa över. Det vanliga var tydligen att gå runt vid ebb. Udda ställe att placera en skylt när man inte kan gå vidare, kan ha spelat in att den var clothes optional. Så ingen skulle bli onödigt chockad.

Traskade tillbaka över dynerna i stället, hamnade i en semesterby och hälsade mig igenom en gata med frukostätande familjer på likadana verandor.

Ny grupp ungdomar med ledare, men de gav sig sv nånstans, precis sim den första. Kollade in djursjukhuset. Två kängurur, den ena lite piggare var den som skuttade omkring, den andra låg i sin sjuksäng, gjord av en barnbärsele. De tycker om att ligga med ryggen i båge, som hos sin mamma, berättade warden. Tre galahs, papegojfåglar vitgrå med rosa huvuden och undersidor, några rainbow lorikeets och en kakadua. Sistnämnda var ingen patient, den hade överlevt två ägare och var inne på sin tredje. Om de blir 120 år vill det till att hitta nya hem. Någon kom in med en påkörd skata (inte som våra, bara kallade så pga liknande färger, har vacker sång), veterinären skulle komma nästa dag och kolla. Djur som inte blir bra avlivas, de andra släpps ut eller blir husdjur.

Den pigga kängurun var lite överallt. Ett upptaget djur. Betade gräs...

... kliade och putsade sig...

... och kollade in vad jag var för typ. Sällskaplig, på sitt sätt.

Fanns fler vilda djur här. På nätterna hördes kraftiga dunsar när possums landade på sovsalstaken, sen små fötter som sprang omkring. På dagarna sov de, gärna under taket  på en ostörd toalett.

Framåt kvällen blev det fart. En mamma bärande på unge, och snart en hel hord som slogs och fräste och välte av ett soptunnelock när de inte fick komma in. Stod till slut och tittade på oss genom en glasdörr.

Ett kort men kraftigt regn avskräckte från att låna cykel in till Anna Bay, där jag ändå inte skulle se solnedgången över de jättelika sanddynerna. Avnjöt nyregnad väldoftande grönska i trädgården i stället. Alla hus byggda på pålar, en enorm bambu flankerade ena köksdörren.