Fortsätt till huvudinnehåll

Den långsamma akademien

Snart tre år sen jag blev klar med min magisteruppsats i pedagogik, men det var inte riktigt nog för en examen. Någon gemensam, säkert internationell, standard beslöt om fler poäng än i Umeå. Fler distanskurser på avancerad nivå var det inte så gott om, men jag kom in på dem jag sökte (det gör man efter några år, som om intagningen var algoritmstyrd) och Växjö inte så långt bort. Lite halvdistans, med träffar då och då.

Kul kurser, lärde mig mer om varför vi har pedagogikämnet, om klassikerna inom lärandet och varför vi är som vi är (forskningsämnet pedagogik) och lite lagom engagerande arbetsuppgifter. Såg fram emot en kurs i vetenskaplig metod, där jag kunde få dra ut mer intressanta sannolikheter ur mina data från enkäten jag gjorde till magisteruppsatsen. Sen blev något tokigt med nedladdningen av statisitkprogrammet SPSS, support visste inte, lärare var långtidssjukskrivna och en ny kurs började. Terminen slutade. Det är två år sen.

Häromdan upptäckte jag att jag inte ens lagt ut magisteruppsatsen på hemsidan. 587 personer svarade, många via Facebook. En aktningsvärd mängd personer som vill föra ridsporten framåt, och inte vet vad det blev av deras medverkan. Uppsatsen heter Kan känslan för ridning läras med hjälp av feedback? och här är den nu: http://www.ylvalarsson.se/files/ylva/Magisteruppsats_pedagogik_Ylva_Larsson.pdf

I korthet blev slutsatserna i studien att feedback från hästen är omedelbar och värdefull, men att effektiv instruktion från tränare eller ridlärare är bra för att finna lösningar. Plus att professionella ryttare har lättare än hobbyryttare att tillägna sig känslan för ridning genom feedback.

Den envist kvardröjande kursen i Växjö återkommer vi till.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Halskotor, armbågar och äta högt

Jaha, det här blir strålande. Innehållet sannolikt, men bilderna är i en annan klass, den enahanda. Dock lite vetenskaplig statistik och de bilder vi fick se. Fast jag kunde ju tagit några somriga från centrala Stenungsund och kajen med fritidsbåtarna och det glittrande vattnet med gröna öar och klippor, men dryga 30C, ibland lägre p g a regnskurar, höll oss rätt lugna inomhus. Lägger in ett par stämningsbilder från Rönnäng, Tjörn, i stället; hälsade på en gammal klasskamrat här och tog en kvällspromenad bland hummertinorna och bergsknallarna. Den 6 augusti ordnade Apelgårdens Kropp & Själ, Tjörn, en seminariedag i Stenungsund, med australiensiska forskaren Sharon May Davis. Jag skrev om hennes presentation kring missbildade halskotor vid Horses Inside Out-konferensen i England i vintras. Ärftliga missbildade 6:e och 7:e halskotan samt första revbenet: Musklerna blir oliksidiga - kortare, längre eller flyttade - och påverkar rytmen i rörelsen, hästen kan gå omkull i höga farter. F...

Hästen som kollega och arbete

Fortsättning av englandsresa med hästkonferens i juni. Equine Cultures in Transition i Leeds, tredje och sista dagen. 21 juni: Vandrarhemmet hade varit helt OK om det varit ordentligt skött. Nytt och fräscht, men den enda personal som syntes var en ung kille som inte talade engelska. Eller städade, fyllde på dasspapper, mjölk till frukosten och fortfarande sov på soffan i receptionen när jag gick vid åttatiden på morgnarna. Så jag räknade kallt med att använda faciliteterna innan jag körde mot Stansted efter konferensen, vilket visade sig funka hur obemärkt som helst. För all del brukar det göra det, men inte utan anmälan, papperslappar och nya lösenord. Men först en ny heldagskonferens! Efter att ha traskat förbi ännu några av Leeds höga byggnader. Tror det var universitetet som ville se till att folk kom i tid, med ett kraftfullt ur i guld. Flera svenska delegater - vi var många, den första Equine Cultures in Transition-konferensen hölls i Stockholm för ett och ett halvt år sen - had...

Fler gulliga djur

Fem minuters promenad till One Mile Beach, lika behagligt övergiven som alla andra, sånär som på enstaka surfare och flanörer. Lite roligt att faktiskt springa på stranden i stället för på en promenadväg intill. En fiskare hoppade undan för vågorna på klipporna i övergången till nästa strand. Försökte klättra över till Samurai Beach, men vägen spärrades av en klyfta som var för bred för att hoppa över. Det vanliga var tydligen att gå runt vid ebb. Udda ställe att placera en skylt när man inte kan gå vidare, kan ha spelat in att den var clothes optional. Så ingen skulle bli onödigt chockad. Traskade tillbaka över dynerna i stället, hamnade i en semesterby och hälsade mig igenom en gata med frukostätande familjer på likadana verandor. Ny grupp ungdomar med ledare, men de gav sig sv nånstans, precis sim den första. Kollade in djursjukhuset. Två kängurur, den ena lite piggare var den som skuttade omkring, den andra låg i sin sjuksäng, gjord av en barnbärsele. De tycker om att ligga med ryg...