Lite långsamt utan hästar

Hur det kan komma sig, så anländer de flesta EM-lastbilarna på förmiddagen, fast de rest långt. Övernattat nånstans, men ändå. Jag har eftermiddags-/kvällspass. I dag blev det långsamt efter en liten rusch med vitryska, ryska och franska dressyrhästar mitt på eftermiddan. Ett pass fanns i följebil som kommit en smula på avvägar, och det vandrades i väntan.

Under tak, det illregnade och forsade ur stuprören. Ni har alla väder på en gång här, konstaterade en chaufför, som just tyckt att Sverige var allt bra soligt och fint på sommaren.

Transporter körde in till stan först och fick snirkla ut till Åby, inga okollade hästar vid uppstallningen. En lastbil hade gått sönder, chaffören undrade om vi visste nån verkstad. Och den gladlynte engelsmannen med svadan som körde åt en tysk transportör och underhöll oss på sin dygnsvila.

Vi frös. Vinden inte bara svepte genom blåshålet, den slungade spån från ena portöppningen till andra och sög med sig pappmuggar och lösa papper ur hästpassen. Oavsett sol, regn, hagel eller åska, samma väder under taket. Mer omväxlande var det för volontärerna på transportparkeringen, som bara hade paraplyer och små träd att kura under. De frös mer.

Vi kunde gå inomhus om vi hade tid. Som tiden led fick vi väldigt mycket tid. Fyra hästar återstod av 67. Tomt. Mat kom. Med sallad! Och frukt! Som jag efterlyst; så effektivt lyhört och uppmärksamt av de olika leden som lett maten ut till oss. Vi åt. Utsikt från travets inskrivning. Tomt. Pratade om våra hästar. Försjönk i mobiler. Tomt. Testade invägningen för monteryttarna. Gäspade.

Så mycket livligare när det händer något. Imorron är en annan dag. Då kommer hopphästarna. Sannolikt några på eftermiddagen också. Om inte, får jag skylla mig själv. Bytte bort passet som börjar 05.00, alldeles frivilligt.

Svenske Paridon Magi kollas av veterinär och fotograferas av funktionär(er).

Smart hästbilsinteriör med skötardörrar.

Kollad, ok, nästa anhalt tävlingsstallet.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Halskotor, armbågar och äta högt

Jaha, det här blir strålande. Innehållet sannolikt, men bilderna är i en annan klass, den enahanda. Dock lite vetenskaplig statistik och de bilder vi fick se. Fast jag kunde ju tagit några somriga från centrala Stenungsund och kajen med fritidsbåtarna och det glittrande vattnet med gröna öar och klippor, men dryga 30C, ibland lägre p g a regnskurar, höll oss rätt lugna inomhus. Lägger in ett par stämningsbilder från Rönnäng, Tjörn, i stället; hälsade på en gammal klasskamrat här och tog en kvällspromenad bland hummertinorna och bergsknallarna. Den 6 augusti ordnade Apelgårdens Kropp & Själ, Tjörn, en seminariedag i Stenungsund, med australiensiska forskaren Sharon May Davis. Jag skrev om hennes presentation kring missbildade halskotor vid Horses Inside Out-konferensen i England i vintras. Ärftliga missbildade 6:e och 7:e halskotan samt första revbenet: Musklerna blir oliksidiga - kortare, längre eller flyttade - och påverkar rytmen i rörelsen, hästen kan gå omkull i höga farter. F...

Läs mer

Hästen som kollega och arbete

Fortsättning av englandsresa med hästkonferens i juni. Equine Cultures in Transition i Leeds, tredje och sista dagen. 21 juni: Vandrarhemmet hade varit helt OK om det varit ordentligt skött. Nytt och fräscht, men den enda personal som syntes var en ung kille som inte talade engelska. Eller städade, fyllde på dasspapper, mjölk till frukosten och fortfarande sov på soffan i receptionen när jag gick vid åttatiden på morgnarna. Så jag räknade kallt med att använda faciliteterna innan jag körde mot Stansted efter konferensen, vilket visade sig funka hur obemärkt som helst. För all del brukar det göra det, men inte utan anmälan, papperslappar och nya lösenord. Men först en ny heldagskonferens! Efter att ha traskat förbi ännu några av Leeds höga byggnader. Tror det var universitetet som ville se till att folk kom i tid, med ett kraftfullt ur i guld. Flera svenska delegater - vi var många, den första Equine Cultures in Transition-konferensen hölls i Stockholm för ett och ett halvt år sen - had...

Läs mer

Fler gulliga djur

Fem minuters promenad till One Mile Beach, lika behagligt övergiven som alla andra, sånär som på enstaka surfare och flanörer. Lite roligt att faktiskt springa på stranden i stället för på en promenadväg intill. En fiskare hoppade undan för vågorna på klipporna i övergången till nästa strand. Försökte klättra över till Samurai Beach, men vägen spärrades av en klyfta som var för bred för att hoppa över. Det vanliga var tydligen att gå runt vid ebb. Udda ställe att placera en skylt när man inte kan gå vidare, kan ha spelat in att den var clothes optional. Så ingen skulle bli onödigt chockad. Traskade tillbaka över dynerna i stället, hamnade i en semesterby och hälsade mig igenom en gata med frukostätande familjer på likadana verandor. Ny grupp ungdomar med ledare, men de gav sig sv nånstans, precis sim den första. Kollade in djursjukhuset. Två kängurur, den ena lite piggare var den som skuttade omkring, den andra låg i sin sjuksäng, gjord av en barnbärsele. De tycker om att ligga med ryg...

Läs mer

Horseways – Ylva Larsson

Leta i den här bloggen