Fortsätt till huvudinnehåll

När man behöver rulla åt ett eget håll

Effekten av att jag legat en stund och gjort några små rörelser på den där vita rullen höll i sig en dag och så en dag till, så jag beslöt att det kunde vara värt 300 kronor att skaffa en. 



Fast jag ville inte släpa omkring på den i onödan. Inte för att den vägde märkbart, men lite otympligt verkade det att ha den med hit och dit. På väg till spårvagnen skulle rundan om Heden bli bra. Trots massor med folk i Shopping Village på lördagskvällen, när tävlingarna slutade tidigt och det var feststämning, hade just de som sålde den tagit tidig kväll. Hm.

Söndagen kunde bli knivigare, med parkeringen på Åby kl 07-15.00 och så finalhoppningen på det och skulle jag alls ta med mig bilen in till stan? Parkeringsplats under Ullevi löste det problemet, ändå bättre när jag kom upp ur underjorden och hade en halvtimma till sista finalomgången. Perfekta utsikter, om nu inte de som sålde ryggrullarna stängt butiken på Heden för gott. Hm, igen.

Fortfarande lika behagligt avslappnad i bålens muskulatur efter ännu en dag, blev jag innovativ på måndagen och köpte ett billigt liggunderlag. Delat mitt av skulle det räcka till ryggrad och skalle. I lite press över natten för att släta ut krulligheten, men hantlar lämnade märken. Vilket nog det mesta hade gjort, förresten, materialet formade sig efter tryck.




Ganska lätt att dela med mattkniv. Silvertejp för att foga ihop delarna. Silvertejp för att fixera rullformen. Plus resårerna som satt runtomkring vid inköpet. Voila.







Funkade dessutom helt efter förväntningarna. Under veckan hade musklerna blivit lite enformiga igen, men en stund på rullen, med memorerade rörelser, fixade till mig igen.



Känner mig smart.



Kommentarer

  1. Skulle vilja veta vilka de där rörelserna var.

    SvaraRadera
  2. Är ju inte säker på att de är generella för alla, terapeuten kollade min hållning lite först. Kanske går att googla?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Halskotor, armbågar och äta högt

Jaha, det här blir strålande. Innehållet sannolikt, men bilderna är i en annan klass, den enahanda. Dock lite vetenskaplig statistik och de bilder vi fick se. Fast jag kunde ju tagit några somriga från centrala Stenungsund och kajen med fritidsbåtarna och det glittrande vattnet med gröna öar och klippor, men dryga 30C, ibland lägre p g a regnskurar, höll oss rätt lugna inomhus. Lägger in ett par stämningsbilder från Rönnäng, Tjörn, i stället; hälsade på en gammal klasskamrat här och tog en kvällspromenad bland hummertinorna och bergsknallarna. Den 6 augusti ordnade Apelgårdens Kropp & Själ, Tjörn, en seminariedag i Stenungsund, med australiensiska forskaren Sharon May Davis. Jag skrev om hennes presentation kring missbildade halskotor vid Horses Inside Out-konferensen i England i vintras. Ärftliga missbildade 6:e och 7:e halskotan samt första revbenet: Musklerna blir oliksidiga - kortare, längre eller flyttade - och påverkar rytmen i rörelsen, hästen kan gå omkull i höga farter. F...

Från åsnehemmet på mc mot Himalayas fond

13 december. Förkylningen gick visst över. Bra tabletter, eller vad som orsakat den snabba vändningen. Vi hade ju bara hunnit med ett väldigt hastigt besök på åsnehemmet, så jag tänkte ta en tur dit. I väntan på mailsvar åt jag en lugn frukost i trädgården. Acme Guesthouse har tidningar på både engelska och nepalesiska, de läses flitigt. Vid något tillfälle satt vi fyra personer med varsin tidning, personalen finns alltid här och kan fixa te eller kaffe, men när ingen begär något blir det tidningar. Just nu förstås mest om valet, snygga och överskådliga grafer visar sammanräkningens utveckling. Såg i The Himalayan eller Kathmandu Post att ny tigerräkning ska göras. Den senaste 2014 visade att Chitwans nationalpark har de allra flesta, eller 120, och att de trologen är fler nu. En mängd videokameror används vid räkningen. Affärsdelen i tidningarna ger många upplysningar om det kinesiska intåget. Kinas stora planer på den nya sidenvägen offentliggjordes 2013, men är inte något vi hört jä...

Farväl, Australien!

30 november och sista dagen i Australien. Morgonjogg i Elisabeth Bay, där jag slutligen hittade Elisabeth Bay House, kolonins vackraste hus när det stod klart 1839.  Förstås stängt på torsdagar. Det byggdes och muddrades vid en liten pir... ... där de sedvanliga avskärmningarna med gamla stadsmotiv photshoppats en smula, till glädje för fb-följare, flanörer och joggare. King's Cross fullt av roliga byggnader, ett bra prospekt för guidade stadsvandringar, som tyvärr inte verkade ordnas här. På vår gata låg en gammal biograf, som rustats upp och nu var studio för Mad Max-regissören/producenten... ... och även vandrarhemmet hade sin egenart... ... med en liten skuggande park intill. Woolloomooloo med sina enklare utsmyckningar kändes ursprungligt, men de ruffigare husen här ligger så centralt, så hyresgästerna kommer nog att få flytta ut i förorterna i en framtid. Kom mitt i den guidade rundturen i Botaniska (anledningen att jag hamnade här så ofta var att den bara låg en gångbro över...