Vilda mysdjur omkring mig

Morronrunda på landsvägar, vände tillbaka efter ett tag på 90-väg, räckte med att koalor tycks bli påkörda. Vandrarhemmet i s k koalakorridor, uppmaningar att kolla i träden och stillsamt upplysa andra gäster, men inte fotografera med blixt.

Fanns inga småvägar att springa på, men vår lilla väg kantades av en del dekorativ vildvuxen vegetation.

Incitamenten för att få gästerna att diska och hålla rent i köken varierar. På Samurai backpackers tycktes hot funka fint.

Det var välstädat och gränsade till elegant. Tyvärr hade en grupp bokat hela stället över helgen, men jag kunde vara kvar över dagen. Såg nästan fram emot ett aviserat åskväder, som jag tänkte uppleva i köket, omgiven av regnskog men under tak. Nu blev det inget av med ovädret, så jag chillade på verandan med hunden Bo, här i stillsam silhuett...

... ett par jättelika (sådär 75 cm långa) men ofarliga ödlor...

... en trivsam kokaburra, som verkade van att posera för gästerna...

... och identifierade åtminstone fyra av våra vanligare krukväxter i mer uppvuxet format...

... innan jag plockade mina prylar och mat ur kylskåpet i The Shed. Såg inte till pytonormen, som skulle hålla till här och vara en sällskaplig typ som gärna gled upp och ringlade ihop sig i en myshög bredvid TV-tittande gäster. Enligt information kunde man ha den om halsen, men skulle hålla en hand emellan.

Under den täta vegetationen var det nästan kallt, men varmt i solen. Jag behövde inte kånka mina väskor så många meter för att ta bussen två hållplatser till nästa vandrarhem.

Här var det livligare, med glada, skällande hundar och kontoret/receptionen/altanen full av djur. Får man ha vilda djur som husdjur blev en onödig fråga om kängurun som skuttade mot mig; här var ett djursjukhus av det mindre slaget.

Sovsalarna låg bakom en mur av grönska. Jag delade min med en äldre skotte, som åkte till Australien ett par gånger om året och hälsade på sin syster. Kylskåp men inga låsbara skåp och inget lås på dörren. Nåja.

En grupp ungdomar med ledare lekte lekar till öronbedövande tjoande, men jag förstod av skotten slutligen var Samurai Beach kom ifrån: Här tränade australiensiska soldater landstigning på japansk mark, som i Normandie, men det blev ju aldrig nödvändigt.