The Bogey Hole, uthugget i klippan som ett bekvämt bad för ett befäl på orten, av straffångar, förstås. Nu för allmänheten sen sådär hundra år, badbart i storm och bleke.Sprang förbi ett restaurerat stycke natur, som det fanns en del att läsa om, dock inte att erosion och föroreningar sannolikt kommit från den allra första kolfyndigheten ovanför. Men det var ju längesen.
Lokalbuss ut till kamrat Carlas och sonens konditori, letade busshållplats som var flyttad pga motortävlingen. I ett garage i ett villaområde intill en liten park, ingen marknadsföring alls, inte ens en skylt, men fullt av folk (väntade med bild tills efter stängning) och ständiga takesways från disken.
Åt en fantastisk croissant med mandelmassa, som jag fick gömma i påsen, de var efterfrågade och slutsålda. Påsar med allehanda smarrigheter fick jag med mig. Pratade Sydafrika och Australien.
Ramlade in på en konstutställning på väg från bussen. Aboriginal art i gammalt häkte! På gågatan, rätt anslående. De små prylarna i bakgrunden är skålar av sjögräs.
Kånkade mina väskor - nu en till, med mat - nerför gatan till gamla stationen, där Port Stephens-bussarna avgick. Hade kollat dagen innan, ingen ändring aviserad, men parkerade bilar överallt. Ännu en passagerare kom, men ingen buss. Port Stephens-bussarna är alltid i tid, upplyste han och gick för att söka information. Den fick jag av någon från bilracingen, som klev in i parkerad bil, samtidigt som andre passageraren kom tillbaka lika informerad, men lika oinformerad om vart vi skulle gå. Varmt nu, han tog min ena väska och vi stånkade uppför mot enda gatan där bussarna kunde komma runt. Två timmar senare - en buss visade sig aldrig och en hade vi ju missat - kom vi slutligen ifrån kaoset, och kylan! Kallt nu, blåst och duggregn.
Åkte över den mindre av floderna, passerade hamnområdet, där en maskin som det stod Sandvik på skovlade kol, som sen transporterades i stora, tja, såg ut som passagerartunnlar, till båtarna.
Ännu en bro, lång och hög denna gång, över den större floden, sedan på långa halvön Stockton, där Australiens eller världens största sanddyner tornade upp sig bakom träden.
Samurai Hostel låg inbäddat i regnskog. Förklaring till namnet - efter Samurai Beach. Uhum. Välordnat, smakfullt, öppet kök med bara grönska omkring. Halvskymning trots att det inte mörknat.
Kylskåp på rummet, nej, inget låsbart skåp men ni kan ju låsa dörren. Delade med en tjej från Sydney och en amerikan som hälsade på sin dotter. Som han hämtade, som hade en DVD med avsnitt av Mrs Brown. Lite surrealistiskt kollade vi några i gemensamhetsutrymmet The Shed.
Kommentarer
Skicka en kommentar