Fortsätt till huvudinnehåll

Wollongong, och som det började

27 november. Wollongong förstås med strand, två stränder. I den ena änden av den riktigt långa ett större stålverk, tja, nånstans ska ju de korrugerade plåttaken göras. Sprang morronrunda mot en fyr...

... udden där Captain Cook passerade 1770...

... bort från stålverket som knappt syns längst i söder...

... och bakom fyren en fyr till, med en liten pir och en alldeles liten hamn...



... med både segelbåtar och riktiga fiskebåtar, vars fångster såldes i hamnen. Med karta över tillåtna fiskarter, en mängd såna.


Härifrån hade kolet skeppats ut, men det blev aldrig någon jättehamn som i Newcastle, eftersom järnvägen till Sydney byggdes tidigt och gruvorna låg norr on stan, på sydneyhållet. Hamnen var ett litet friluftsmuseum; redan på 1800-talet kom de på hur de skulle forsla kolet från järnvägsvagnarna från bergen ombord på båtarna, på samma sätt som fortfarande i större format i dag; kallas staiths, en sorts korridorer/pipelines och shutes/sista biten till båten.

Morronrundan blev ganska omfattande, med allt kollande i hamnen, förutom springandet, och jag softade på vandrarhemmet resten av förmiddan. Mysigt, omdömet hippie-style och lots av dogs everywhere stände bra. 

Warden, en ständigt grejande sufhippietyp i 60-årsåldern, upplyste att det varit ett litet sjukhus och att jag bodde i gamla operationssalen. Han trodde inte på datorer, så betalning var kontant, flyttade hellre om dekorationerna i trädgården och ordnade med soptunnorna än krånglade med pengar som inte kom fram. 

Ett till synes förtjusande postkontorsmuseum hade jag sprungit förbi, men inte öppet denna dag, samma sak med konstmuseet, så jag åkte till Botaniska. En gratis shuttlebuss i slinga runt stan tog mig högt upp mot bergen. Bussresan ackompanjerades av ett gäng påtända aboriginees som höll låda, men ingen snörpte på munnen, utan svarade bara vänligt, attityderna definitivt förändrade mot 80-talet. Så tillmötesgående hade vi inte uppträtt hemma.
Botaniska var inte spektakulärt, men det behövdes ju inte. Både Australiens och andra kontinenters växtligheter ordnades här.

Jag råkade pricka månadens bbq-kväll på vandrarhemmet och sonen i huset försåg oss med honungsmarinerade kycklingvingar, annat kött, bakpotatis, sallader, småbyttor med såser och en mängd efterrätter.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Halskotor, armbågar och äta högt

Jaha, det här blir strålande. Innehållet sannolikt, men bilderna är i en annan klass, den enahanda. Dock lite vetenskaplig statistik och de bilder vi fick se. Fast jag kunde ju tagit några somriga från centrala Stenungsund och kajen med fritidsbåtarna och det glittrande vattnet med gröna öar och klippor, men dryga 30C, ibland lägre p g a regnskurar, höll oss rätt lugna inomhus. Lägger in ett par stämningsbilder från Rönnäng, Tjörn, i stället; hälsade på en gammal klasskamrat här och tog en kvällspromenad bland hummertinorna och bergsknallarna. Den 6 augusti ordnade Apelgårdens Kropp & Själ, Tjörn, en seminariedag i Stenungsund, med australiensiska forskaren Sharon May Davis. Jag skrev om hennes presentation kring missbildade halskotor vid Horses Inside Out-konferensen i England i vintras. Ärftliga missbildade 6:e och 7:e halskotan samt första revbenet: Musklerna blir oliksidiga - kortare, längre eller flyttade - och påverkar rytmen i rörelsen, hästen kan gå omkull i höga farter. F...

Hästen som kollega och arbete

Fortsättning av englandsresa med hästkonferens i juni. Equine Cultures in Transition i Leeds, tredje och sista dagen. 21 juni: Vandrarhemmet hade varit helt OK om det varit ordentligt skött. Nytt och fräscht, men den enda personal som syntes var en ung kille som inte talade engelska. Eller städade, fyllde på dasspapper, mjölk till frukosten och fortfarande sov på soffan i receptionen när jag gick vid åttatiden på morgnarna. Så jag räknade kallt med att använda faciliteterna innan jag körde mot Stansted efter konferensen, vilket visade sig funka hur obemärkt som helst. För all del brukar det göra det, men inte utan anmälan, papperslappar och nya lösenord. Men först en ny heldagskonferens! Efter att ha traskat förbi ännu några av Leeds höga byggnader. Tror det var universitetet som ville se till att folk kom i tid, med ett kraftfullt ur i guld. Flera svenska delegater - vi var många, den första Equine Cultures in Transition-konferensen hölls i Stockholm för ett och ett halvt år sen - had...

Fler gulliga djur

Fem minuters promenad till One Mile Beach, lika behagligt övergiven som alla andra, sånär som på enstaka surfare och flanörer. Lite roligt att faktiskt springa på stranden i stället för på en promenadväg intill. En fiskare hoppade undan för vågorna på klipporna i övergången till nästa strand. Försökte klättra över till Samurai Beach, men vägen spärrades av en klyfta som var för bred för att hoppa över. Det vanliga var tydligen att gå runt vid ebb. Udda ställe att placera en skylt när man inte kan gå vidare, kan ha spelat in att den var clothes optional. Så ingen skulle bli onödigt chockad. Traskade tillbaka över dynerna i stället, hamnade i en semesterby och hälsade mig igenom en gata med frukostätande familjer på likadana verandor. Ny grupp ungdomar med ledare, men de gav sig sv nånstans, precis sim den första. Kollade in djursjukhuset. Två kängurur, den ena lite piggare var den som skuttade omkring, den andra låg i sin sjuksäng, gjord av en barnbärsele. De tycker om att ligga med ryg...