Wollongong, och som det började

27 november. Wollongong förstås med strand, två stränder. I den ena änden av den riktigt långa ett större stålverk, tja, nånstans ska ju de korrugerade plåttaken göras. Sprang morronrunda mot en fyr...

... udden där Captain Cook passerade 1770...

... bort från stålverket som knappt syns längst i söder...

... och bakom fyren en fyr till, med en liten pir och en alldeles liten hamn...

... med både segelbåtar och riktiga fiskebåtar, vars fångster såldes i hamnen. Med karta över tillåtna fiskarter, en mängd såna.

Härifrån hade kolet skeppats ut, men det blev aldrig någon jättehamn som i Newcastle, eftersom järnvägen till Sydney byggdes tidigt och gruvorna låg norr on stan, på sydneyhållet. Hamnen var ett litet friluftsmuseum; redan på 1800-talet kom de på hur de skulle forsla kolet från järnvägsvagnarna från bergen ombord på båtarna, på samma sätt som fortfarande i större format i dag; kallas staiths, en sorts korridorer/pipelines och shutes/sista biten till båten.

Morronrundan blev ganska omfattande, med allt kollande i hamnen, förutom springandet, och jag softade på vandrarhemmet resten av förmiddan. Mysigt, omdömet hippie-style och lots av dogs everywhere stände bra.

Warden, en ständigt grejande sufhippietyp i 60-årsåldern, upplyste att det varit ett litet sjukhus och att jag bodde i gamla operationssalen. Han trodde inte på datorer, så betalning var kontant, flyttade hellre om dekorationerna i trädgården och ordnade med soptunnorna än krånglade med pengar som inte kom fram.

Ett till synes förtjusande postkontorsmuseum hade jag sprungit förbi, men inte öppet denna dag, samma sak med konstmuseet, så jag åkte till Botaniska. En gratis shuttlebuss i slinga runt stan tog mig högt upp mot bergen. Bussresan ackompanjerades av ett gäng påtända aboriginees som höll låda, men ingen snörpte på munnen, utan svarade bara vänligt, attityderna definitivt förändrade mot 80-talet. Så tillmötesgående hade vi inte uppträtt hemma.

Botaniska var inte spektakulärt, men det behövdes ju inte. Både Australiens och andra kontinenters växtligheter ordnades här.

Jag råkade pricka månadens bbq-kväll på vandrarhemmet och sonen i huset försåg oss med honungsmarinerade kycklingvingar, annat kött, bakpotatis, sallader, småbyttor med såser och en mängd efterrätter.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tempel, åsnor och elefanter

4 december. K ylig morgon, kom på avvägar igen. Solen försökte bryta igenom smogen, när Katmandu vaknade. Sprang förbi små tempel... ... större tempel, där det kunde vara praktiskt att lägga ifrån sig en säck grönsaker, bara bevakad av liten pigg hund (notera elledningarna)... ... gyllene tempel mellan husgavlarna... ... och en större tempelplats, där kommersen kommit igång. Äppelkorgar på cyklar en återkommande syn (nepalesiska äpplen utmärkt goda). Tyvärr ingen aning om var jag varit, eftersom Nikes springapp vägrade gå med på att jag stannade och tog bilder, så den stannade. Logiken i att tänka jag håller vänster eller höger hela tiden stämde inte, eftersom gaturutnätet inte var tillräckligt rätlinjärt rutigt för att ta mig tillbaka till ruta ett. Tack vare Google Maps kom jag alltid tillbaka till Kathmandu Guest House. Men Google Maps tog mig på olika vägar till konferensen på hotellet Yak & Yeti varje dag, nu hamnade jag på en av alla trappövergångarna över hårt trafikerade vä

Läs mer

Hästturism och parkera i Leeds

Fortsättning på bloggandet från England i juni och konferensen Equine Cultures in Transition. 19 juni Helt OK vandrarhem med smidigt små sovsalar, min för fyra personer. Rätt nytt och fräscht. Ledningen verkade det däremot inte vara någon ordning med. Såg att de erbjöd parkering, mailade, fick enstavigt svar utan namngiven avsändare att det kostade fem pund, jag bokade. Personalen på plats under tre dagar, en ung kille som inte talade engelska, parkering visste han inget om. En annan gäst upplyste att han använde någon av de förhyrda och åkte iväg på morgnarna, innan någon kom. Såg nu att området inte var så ruffigt som det sett ut i regn och mörker. Sistnämnda berodde på att området bestod av kontor, inte tomma lägenheter. P-platserna på vår gård tillhörde mest advokatkontor. På gatan utanför kunde man parkera med mobilen. Gästen hade sagt att han stack vid halv sju, trodde att kontoren började rätt tidigt. Gatan var tom. Det funkade inte att parkera med mobilen, bröts när jag skulle

Läs mer

Vi tar oss fram över landet

26 november. Jaha, joggade förbi huvudinfarten till Charles Sturt University, som vi lyckats missa, kanske inte den mest använda längre. Lugn frukost i den stora matsalen med den dånande luftkonditioneringen och de tygklädda prylarna i taket som studsade runt i vinddraget, där vi inte var så många längre. Hade tvättat lite kläder som märkligt nog torkade långsamt i värmen, var nog rätt fuktigt. Vi körde mot lilla staden Holbrook, där Jen, som jag fick skjuts med, skulle massera en häst. Kapplöpningsbanan skyltade fortfarande med årets enda tävlingsdag i april, men här pågick hoppträning. Hästens ägare var synnerligen laid-back, med skarpa väderbitna drag, bredbrättad hatt och ett handslag som kunde knäcka kokosnötter. Hon hade kört hit från boskapsgården på 800 acres som hon och maken drev. Fullblodet hade hon köpt som projekt i stället för att han skulle bli hundmat, åtta år och lika många starter... När Jen jobbat med honom en timma var han inte bara bogar och karprygg längre. Hästen

Läs mer

Horseways – Ylva Larsson

Leta i den här bloggen