Horseways – Ylva Larsson

Yra, segeryra, det tänkbara men svårgreppbara hände. Trots att han rev, för första gången under EM. Gjorde en RGB, silver i OS, guld i EM. Fast har redan fått Jerringpriset. Grått och sömnigt Åby sju på morgonen, men solen bröt igenom. Bara vakten från inhyrda bolaget och jag. Låst in till Åby, nu halvtomma parkeringen är utanför grindarna, som fick låsas upp varje gång någon behövde toalett, vatten, tuschpennor, bestick.  Ringde runt till stallen. Dressyren, bara ett tiotal kvar, som kommunicerade direkt med stallchefen och skötte sig så vi inte ens märkte dem. Körningen, hålla kontakt för varje bil, kan köra ihop sig, några redan där och packar maratongrejorna medan sista momentet konerna pågår. Hoppningen, absolut kontakt, ser ut att bli en del som inte är med i slutomgångarna och åker tidigare. Showhästarna på Heden höll koll själva. Det blir lugnt på dagen, försäkrade vakten. Jag trodde inte på honom. Jag kom snart inte att tro på någon mer än stallcheferna. När det var lugnt var

Fyrspann i Slottsskogen! Och tydligen ändå mer uppmärksammade på vägen dit, när de körde från Scandinavium och folk kantade gatorna hela vägen. Alla pratade om succe. Bara vi som hjälpte till som visste hur mycket som inte funkade. Lyckligtvis stannade det visst under den uppskattade ytan. Till samlingen vid Björngårdsvillan klcokan sju kom en del av volontärerna. Till Slottsskogen kom 70-80 av de 100-110 som aviserat att de skulle.   Varmt att bära kravallstaket - alla sotis på mina arbetshandskar - men lite regn, så jag placerade jackan med de randiga ärmmuddarna, som inte maratonfunktionärerna fick, med den långärmade tröjan vikt inuti i kistan där vi kunde lägga grejor, och tog bara regnjackan över piketeöjan. En timma senare tillbaka för frukost, jackan borta! Order och kontraorder präglade insatsen i Slottsskogen. Eller inga order, och med hästfolk utan order börjar alla organisera var för sig, som någon kommenterade. Nej, staketen skulle inte hakas ihop. Olycksrisk om något ekip

Dressyrdag - på dagtid. När jag nu hittat starttider, saknade jag fortfarande Equipe med resultaten, men hade prickat in Rose Mathisen med Zuidenwind till storbilden i Saabs paviljong och de andra tre tätt efter varandra några timmar senare på Ullevi.  Intill värmde Axel Olin helt lämpligt upp med sitt fyrspann, och jag kunde se uppvisningen några steg längre bort.  Provade SvRF-ungdomarnas fotoautomat för att promota kampanjen Trygg i stallet och fick en utskrift med fyra porträtt av mig. Meningen var att man skulle hoppa, men optiken var i höjd med att vuxna fick stå rätt stilla. Testade att rakrikta mig på en vit rulle och sträcka mig lite hit efter instruktioner från en terapeut. Det funkade faktiskt, kände mig inte ansträngd i några muskler på hela dagen. Träffade den ena bekanten efter den andra, vi råkade lägga märke till att de pösiga dynorna i utesofforna var varma. Inga batterier eller något sladdartat inuti och kalla på baksidan. Vände på en, den anpassade sig snart efter vå