Dressyrdag - på dagtid. När jag nu hittat starttider, saknade jag fortfarande Equipe med resultaten, men hade prickat in Rose Mathisen med Zuidenwind till storbilden i Saabs paviljong och de andra tre tätt efter varandra några timmar senare på Ullevi.
Intill värmde Axel Olin helt lämpligt upp med sitt fyrspann, och jag kunde se uppvisningen några steg längre bort.
Provade SvRF-ungdomarnas fotoautomat för att promota kampanjen Trygg i stallet och fick en utskrift med fyra porträtt av mig. Meningen var att man skulle hoppa, men optiken var i höjd med att vuxna fick stå rätt stilla.
Testade att rakrikta mig på en vit rulle och sträcka mig lite hit efter instruktioner från en terapeut. Det funkade faktiskt, kände mig inte ansträngd i några muskler på hela dagen.
Träffade den ena bekanten efter den andra, vi råkade lägga märke till att de pösiga dynorna i utesofforna var varma. Inga batterier eller något sladdartat inuti och kalla på baksidan. Vände på en, den anpassade sig snart efter vår teori. Keram i väven som tog upp värmestrålning?
Personalen i montern visste inte, hade fullt upp att brygga kaffe åt alla sugna som upptäckte att det serverades. När jag missat tre kaffeutskänkningar - kunde inte låta bli att gå några rundor i montern och kolla saker, bl a Saabs historia, bilen fyller f ö 70 år i år! - gick jag till volontärscentret i Exercishuset, som faktiskt fortfarande var sporthall, jag som alltid trott det bara var nånsorts förråd.
Skulle ta en genväg ut från området och hamnade hos paddockprogrammets hästar. Ett islandsekipage värmde upp bland parkerade bilar, bl a ATGs med anslående slogan, och en tinker leddes mellan vattenpölarna. Utanför staketet klapprade fyrspann mellan uppstallning och tävling.
Genvägen funkade förstås inte, men sträckan mellan Heden och Ullevi är kort, och ser man inte skyltningen är det lättaste att följa strömmen.
Om holländarna syns väl i ständigt orange, har svensk publik åtminstone ibland uppseendeväckande nationella attribut. Tuppkamsmössor, vikingahjälmar och storhänder stack ut.
Therese Nilshagen och Dante Weltino bästa svenska ekipage och tog ledningen! Blev sen omsprungna, men vann i publikovation.
Behövde ju också se stallområdet, dit jag hade tillträde. Betande stjärnor i lummig sluttning vid Stora Katrinelund (där jag gick i teaterskola när byggnaden ingick i saneringsprogrammet och även såg ut på det viset - då), nationsvisa boxlängor, maskotar i boxgallren, nationsprydnader, träningsbanor, duschspiltor; lite förvånande med så många hästar och utrymmen på så liten yta.
Och sen tog Sverige lagsilver i hoppningen. Och två ryttare gick till finalen på söndag. Och en av dem har lett tävlingen genom varje klass. Hoppas han skrattar hela vägen hem på söndag kväll.
Kommentarer
Skicka en kommentar