Horseways – Ylva Larsson

De gjordes ju hela tiden, men mer än en vecka efter EM börjar de omedelbara tankarna dimma ut. Inte hoppguldet, det etsade sig fast, liksom hoppsilvret, som jag bara såg i datorn, dressyrbronset på Ullevi och medaljerna i paradressyr, som jag läste och hörde om. Men så mycket runtomkring, och då faktiskt också stämningarna och nuet kring medaljerna. Så läsa skriven blogg langar fram intrycken igen. I går kom ett utvärderingsformulär på mobilisern, en typ av hemsida för volontärerna. Klokt initiativ, hur erfarenheterna nu ska användas. Fast ett VM om några år låter ju lockande. Jag är på! Körningens maraton var en uppenbar höjdpunkt, det pratades om hur bra arrangemanget var, och när jag skulle slökolla på SVT Play blev jag sittande och missade inte en minut. Men det måste rotts i hamn på någons försyn och med improvisationer. Ändå hade den grenen genrepats förra året, med ett SM. Enligt kartan vi fick över Slottsskogen skulle det stått volontärer lite överallt, men i verkligheten dök e

Effekten av att jag legat en stund och gjort några små rörelser på den där vita rullen höll i sig en dag och så en dag till, så jag beslöt att det kunde vara värt 300 kronor att skaffa en.  Fast jag ville inte släpa omkring på den i onödan. Inte för att den vägde märkbart, men lite otympligt verkade det att ha den med hit och dit. På väg till spårvagnen skulle rundan om Heden bli bra. Trots massor med folk i Shopping Village på lördagskvällen, när tävlingarna slutade tidigt och det var feststämning, hade just de som sålde den tagit tidig kväll. Hm. Söndagen kunde bli knivigare, med parkeringen på Åby kl 07-15.00 och så finalhoppningen på det och skulle jag alls ta med mig bilen in till stan? Parkeringsplats under Ullevi löste det problemet, ändå bättre när jag kom upp ur underjorden och hade en halvtimma till sista finalomgången. Perfekta utsikter, om nu inte de som sålde ryggrullarna stängt butiken på Heden för gott. Hm, igen. Fortfarande lika behagligt avslappnad i bålens muskulatur