Jag som fasat för något genomgående marinblått, eller än värre hurtigt WCT-blått med dekor i illgult. Längst bakom alla spekulationer lurade en grön förhoppning, nästan mer som ett medvetande.



Såna känslor ska man lita på. När jag travat genom några betongkorridorer vid Valhallabadet öppnades en ljus sporthall med en lång rad tillfälliga ackrediteringsdiskar. Bakom dem bar alla grönt.
Nästa anhalt på andra sidan en tillfällig vägg satt plastsnören som påminde om flygplatsernas security. Dock ej lika välfyllda, så det går väl fort, tänkte man.
Kläderna skulle plockas ihop och provas. Mina två roller på dels ankomst, dels maraton, gav den önskvärda kompletteringen, som blev en glad överraskning. Regnjacka ingick inte för ankomst, inte heller keps, och en långärmad tröja kom också med maratonoutfiten. Kläderna radades upp, efterhand som jag provade.
Tänkte det var lite onödigt först, men allt utom långärmade tröjan såg smått ut och in i stan och byta saker ville jag ju inte. Persedlarna var bara tajta. Och väldigt snygga, massa fickor på byxor och shorts, tätt hästsilhuettmönster på keps och långärmad tröja, snygga pikeer.
Och jackan, skimrande mossgrön med randiga långa ärmmuddar och en stor gyllene cirkel på ryggtavlan.
Men oj, vad många funktionärer det måste gå åt på EM i Göteborg. Inte minst för att sköta kläddetaljen för alla funktionärerna.
Kommentarer
Skicka en kommentar