Fortsätt till huvudinnehåll

När man behöver rulla åt ett eget håll

Effekten av att jag legat en stund och gjort några små rörelser på den där vita rullen höll i sig en dag och så en dag till, så jag beslöt att det kunde vara värt 300 kronor att skaffa en. 



Fast jag ville inte släpa omkring på den i onödan. Inte för att den vägde märkbart, men lite otympligt verkade det att ha den med hit och dit. På väg till spårvagnen skulle rundan om Heden bli bra. Trots massor med folk i Shopping Village på lördagskvällen, när tävlingarna slutade tidigt och det var feststämning, hade just de som sålde den tagit tidig kväll. Hm.

Söndagen kunde bli knivigare, med parkeringen på Åby kl 07-15.00 och så finalhoppningen på det och skulle jag alls ta med mig bilen in till stan? Parkeringsplats under Ullevi löste det problemet, ändå bättre när jag kom upp ur underjorden och hade en halvtimma till sista finalomgången. Perfekta utsikter, om nu inte de som sålde ryggrullarna stängt butiken på Heden för gott. Hm, igen.

Fortfarande lika behagligt avslappnad i bålens muskulatur efter ännu en dag, blev jag innovativ på måndagen och köpte ett billigt liggunderlag. Delat mitt av skulle det räcka till ryggrad och skalle. I lite press över natten för att släta ut krulligheten, men hantlar lämnade märken. Vilket nog det mesta hade gjort, förresten, materialet formade sig efter tryck.




Ganska lätt att dela med mattkniv. Silvertejp för att foga ihop delarna. Silvertejp för att fixera rullformen. Plus resårerna som satt runtomkring vid inköpet. Voila.







Funkade dessutom helt efter förväntningarna. Under veckan hade musklerna blivit lite enformiga igen, men en stund på rullen, med memorerade rörelser, fixade till mig igen.



Känner mig smart.



Kommentarer

  1. Skulle vilja veta vilka de där rörelserna var.

    SvaraRadera
  2. Är ju inte säker på att de är generella för alla, terapeuten kollade min hållning lite först. Kanske går att googla?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tempel, åsnor och elefanter

4 december. K ylig morgon, kom på avvägar igen. Solen försökte bryta igenom smogen, när Katmandu vaknade. Sprang förbi små tempel... ... större tempel, där det kunde vara praktiskt att lägga ifrån sig en säck grönsaker, bara bevakad av liten pigg hund (notera elledningarna)... ... gyllene tempel mellan husgavlarna... ... och en större tempelplats, där kommersen kommit igång. Äppelkorgar på cyklar en återkommande syn (nepalesiska äpplen utmärkt goda). Tyvärr ingen aning om var jag varit, eftersom Nikes springapp vägrade gå med på att jag stannade och tog bilder, så den stannade. Logiken i att tänka jag håller vänster eller höger hela tiden stämde inte, eftersom gaturutnätet inte var tillräckligt rätlinjärt rutigt för att ta mig tillbaka till ruta ett. Tack vare Google Maps kom jag alltid tillbaka till Kathmandu Guest House. Men Google Maps tog mig på olika vägar till konferensen på hotellet Yak & Yeti varje dag, nu hamnade jag på en av alla trappövergångarna över hårt trafikerade vä

Hästturism och parkera i Leeds

Fortsättning på bloggandet från England i juni och konferensen Equine Cultures in Transition. 19 juni Helt OK vandrarhem med smidigt små sovsalar, min för fyra personer. Rätt nytt och fräscht. Ledningen verkade det däremot inte vara någon ordning med. Såg att de erbjöd parkering, mailade, fick enstavigt svar utan namngiven avsändare att det kostade fem pund, jag bokade. Personalen på plats under tre dagar, en ung kille som inte talade engelska, parkering visste han inget om. En annan gäst upplyste att han använde någon av de förhyrda och åkte iväg på morgnarna, innan någon kom. Såg nu att området inte var så ruffigt som det sett ut i regn och mörker. Sistnämnda berodde på att området bestod av kontor, inte tomma lägenheter. P-platserna på vår gård tillhörde mest advokatkontor.  På gatan utanför kunde man parkera med mobilen. Gästen hade sagt att han stack vid halv sju, trodde att kontoren började rätt tidigt. Gatan var tom. Det funkade inte att parkera med mobilen, bröts när jag skulle

Farväl, Australien!

30 november och sista dagen i Australien. Morgonjogg i Elisabeth Bay, där jag slutligen hittade Elisabeth Bay House, kolonins vackraste hus när det stod klart 1839.  Förstås stängt på torsdagar. Det byggdes och muddrades vid en liten pir... ... där de sedvanliga avskärmningarna med gamla stadsmotiv photshoppats en smula, till glädje för fb-följare, flanörer och joggare. King's Cross fullt av roliga byggnader, ett bra prospekt för guidade stadsvandringar, som tyvärr inte verkade ordnas här. På vår gata låg en gammal biograf, som rustats upp och nu var studio för Mad Max-regissören/producenten... ... och även vandrarhemmet hade sin egenart... ... med en liten skuggande park intill. Woolloomooloo med sina enklare utsmyckningar kändes ursprungligt, men de ruffigare husen här ligger så centralt, så hyresgästerna kommer nog att få flytta ut i förorterna i en framtid. Kom mitt i den guidade rundturen i Botaniska (anledningen att jag hamnade här så ofta var att den bara låg en gångbro över