Fortsätt till huvudinnehåll

Den långsamma akademien

Snart tre år sen jag blev klar med min magisteruppsats i pedagogik, men det var inte riktigt nog för en examen. Någon gemensam, säkert internationell, standard beslöt om fler poäng än i Umeå. Fler distanskurser på avancerad nivå var det inte så gott om, men jag kom in på dem jag sökte (det gör man efter några år, som om intagningen var algoritmstyrd) och Växjö inte så långt bort. Lite halvdistans, med träffar då och då.

Kul kurser, lärde mig mer om varför vi har pedagogikämnet, om klassikerna inom lärandet och varför vi är som vi är (forskningsämnet pedagogik) och lite lagom engagerande arbetsuppgifter. Såg fram emot en kurs i vetenskaplig metod, där jag kunde få dra ut mer intressanta sannolikheter ur mina data från enkäten jag gjorde till magisteruppsatsen. Sen blev något tokigt med nedladdningen av statisitkprogrammet SPSS, support visste inte, lärare var långtidssjukskrivna och en ny kurs började. Terminen slutade. Det är två år sen.

Häromdan upptäckte jag att jag inte ens lagt ut magisteruppsatsen på hemsidan. 587 personer svarade, många via Facebook. En aktningsvärd mängd personer som vill föra ridsporten framåt, och inte vet vad det blev av deras medverkan. Uppsatsen heter Kan känslan för ridning läras med hjälp av feedback? och här är den nu: http://www.ylvalarsson.se/files/ylva/Magisteruppsats_pedagogik_Ylva_Larsson.pdf

I korthet blev slutsatserna i studien att feedback från hästen är omedelbar och värdefull, men att effektiv instruktion från tränare eller ridlärare är bra för att finna lösningar. Plus att professionella ryttare har lättare än hobbyryttare att tillägna sig känslan för ridning genom feedback.

Den envist kvardröjande kursen i Växjö återkommer vi till.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Halskotor, armbågar och äta högt

Jaha, det här blir strålande. Innehållet sannolikt, men bilderna är i en annan klass, den enahanda. Dock lite vetenskaplig statistik och de bilder vi fick se. Fast jag kunde ju tagit några somriga från centrala Stenungsund och kajen med fritidsbåtarna och det glittrande vattnet med gröna öar och klippor, men dryga 30C, ibland lägre p g a regnskurar, höll oss rätt lugna inomhus. Lägger in ett par stämningsbilder från Rönnäng, Tjörn, i stället; hälsade på en gammal klasskamrat här och tog en kvällspromenad bland hummertinorna och bergsknallarna. Den 6 augusti ordnade Apelgårdens Kropp & Själ, Tjörn, en seminariedag i Stenungsund, med australiensiska forskaren Sharon May Davis. Jag skrev om hennes presentation kring missbildade halskotor vid Horses Inside Out-konferensen i England i vintras. Ärftliga missbildade 6:e och 7:e halskotan samt första revbenet: Musklerna blir oliksidiga - kortare, längre eller flyttade - och påverkar rytmen i rörelsen, hästen kan gå omkull i höga farter. F...

Hästen i ekonomi och relation

Bloggfortsättning englandsresa i juni. Andra dagen på konferensen Equine Cultures in Transition i Leeds.  20 juni Grusparkeringen hade en skamfilad kortbetalning, som jag missade i går. Billigare än p-huset. Hittade en liten ficka längst bort. Knökfullt på morgonen, när jag flyttade in bilen på gården efter kontorstidens slut hade alla bilarna försvunnit, schlopp. Här följer lätta highlights från presentationerna, inga anspråk på fullständighet. Lynda Birke, University of Chester, UK: Hur tänker vi om hästar? Ädel, vän, byte? Vad för beteende väntar vi oss? Hur är hästen konstruera/förväntad att bete sig? Hästar lever i en social kulturvärld med oss. De tar med sina erfarenheter, engagerar sig med oss på våra villkor, påverkar med de sociala möjligheter de har. Hästighet utförs inom särskilda människa-häst-kulturer.  Vad är vi för dem? Vän, obehag, rovdjur?  En maktrelation; människan kan sälja sin häst, missförstånd kan ske, motstånd kan uppstå, toleransmarginaler kan s...

Ridskolor och hästamålare i England

England i juni, som vanligt blir bloggen lite i efterhand. Jag koncentrerar mig på några händelser, förstås inte minst på konferensen Equine Cultures in Transition, men även några andra aktiviteter. 16 juni Besökte nybyggda FU-ridskolan Woodbridge and district RDA (Riding for the Disabled Association).  RDA är en rikstäckande organisation, med anläggningar där ideella krafter är intresserade av att starta och driva dem. I det aktuella fallet ägs marken av någon med lagom förmögenhet, som inte är involverad i ridskolan. Ridhus, hagar, entreväg och annat är byggt med ansökta medel från olika fonder. De lokala föreningarna sköter finansiering, ordnar anläggning, personal och hästar samt lägger stora ideella insatser i driften. Rätt snygga lecablock i sandstensfärg i stället för gråblått som hos oss. Allt inte klart än, handikapphiss planeras i bilden ovan. Alla inte helt nöjda med att sådant som inte var optimalt på den förra anläggningen tagits med till den nya, som skötselplatserna....