Lite långsamt utan hästar

Hur det kan komma sig, så anländer de flesta EM-lastbilarna på förmiddagen, fast de rest långt. Övernattat nånstans, men ändå. Jag har eftermiddags-/kvällspass. I dag blev det långsamt efter en liten rusch med vitryska, ryska och franska dressyrhästar mitt på eftermiddan. Ett pass fanns i följebil som kommit en smula på avvägar, och det vandrades i väntan. 

Under tak, det illregnade och forsade ur stuprören. Ni har alla väder på en gång här, konstaterade en chaufför, som just tyckt att Sverige var allt bra soligt och fint på sommaren. 

Transporter körde in till stan först och fick snirkla ut till Åby, inga okollade hästar vid uppstallningen. En lastbil hade gått sönder, chaffören undrade om vi visste nån verkstad. Och den gladlynte engelsmannen med svadan som körde åt en tysk transportör och underhöll oss på sin dygnsvila.

Vi frös. Vinden inte bara svepte genom blåshålet, den slungade spån från ena portöppningen till andra och sög med sig pappmuggar och lösa papper ur hästpassen. Oavsett sol, regn, hagel eller åska, samma väder under taket. Mer omväxlande var det för volontärerna på transportparkeringen, som bara hade paraplyer och små träd att kura under. De frös mer.

Vi kunde gå inomhus om vi hade tid. Som tiden led fick vi väldigt mycket tid. Fyra hästar återstod av 67. Tomt. Mat kom. Med sallad! Och frukt! Som jag efterlyst; så effektivt lyhört och uppmärksamt av de olika leden som lett maten ut till oss. Vi åt. Utsikt från travets inskrivning. Tomt. Pratade om våra hästar. Försjönk i mobiler. Tomt. Testade invägningen för monteryttarna. Gäspade.

Så mycket livligare när det händer något. Imorron är en annan dag. Då kommer hopphästarna. Sannolikt några på eftermiddagen också. Om inte, får jag skylla mig själv. Bytte bort passet som börjar 05.00, alldeles frivilligt.

Svenske Paridon Magi kollas av veterinär och fotograferas av funktionär(er).

Smart hästbilsinteriör med skötardörrar.

Kollad, ok, nästa anhalt tävlingsstallet.