Fortsätt till huvudinnehåll

När man behöver rulla åt ett eget håll

Effekten av att jag legat en stund och gjort några små rörelser på den där vita rullen höll i sig en dag och så en dag till, så jag beslöt att det kunde vara värt 300 kronor att skaffa en. 



Fast jag ville inte släpa omkring på den i onödan. Inte för att den vägde märkbart, men lite otympligt verkade det att ha den med hit och dit. På väg till spårvagnen skulle rundan om Heden bli bra. Trots massor med folk i Shopping Village på lördagskvällen, när tävlingarna slutade tidigt och det var feststämning, hade just de som sålde den tagit tidig kväll. Hm.

Söndagen kunde bli knivigare, med parkeringen på Åby kl 07-15.00 och så finalhoppningen på det och skulle jag alls ta med mig bilen in till stan? Parkeringsplats under Ullevi löste det problemet, ändå bättre när jag kom upp ur underjorden och hade en halvtimma till sista finalomgången. Perfekta utsikter, om nu inte de som sålde ryggrullarna stängt butiken på Heden för gott. Hm, igen.

Fortfarande lika behagligt avslappnad i bålens muskulatur efter ännu en dag, blev jag innovativ på måndagen och köpte ett billigt liggunderlag. Delat mitt av skulle det räcka till ryggrad och skalle. I lite press över natten för att släta ut krulligheten, men hantlar lämnade märken. Vilket nog det mesta hade gjort, förresten, materialet formade sig efter tryck.




Ganska lätt att dela med mattkniv. Silvertejp för att foga ihop delarna. Silvertejp för att fixera rullformen. Plus resårerna som satt runtomkring vid inköpet. Voila.







Funkade dessutom helt efter förväntningarna. Under veckan hade musklerna blivit lite enformiga igen, men en stund på rullen, med memorerade rörelser, fixade till mig igen.



Känner mig smart.



Kommentarer

  1. Skulle vilja veta vilka de där rörelserna var.

    SvaraRadera
  2. Är ju inte säker på att de är generella för alla, terapeuten kollade min hållning lite först. Kanske går att googla?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Halskotor, armbågar och äta högt

Jaha, det här blir strålande. Innehållet sannolikt, men bilderna är i en annan klass, den enahanda. Dock lite vetenskaplig statistik och de bilder vi fick se. Fast jag kunde ju tagit några somriga från centrala Stenungsund och kajen med fritidsbåtarna och det glittrande vattnet med gröna öar och klippor, men dryga 30C, ibland lägre p g a regnskurar, höll oss rätt lugna inomhus. Lägger in ett par stämningsbilder från Rönnäng, Tjörn, i stället; hälsade på en gammal klasskamrat här och tog en kvällspromenad bland hummertinorna och bergsknallarna. Den 6 augusti ordnade Apelgårdens Kropp & Själ, Tjörn, en seminariedag i Stenungsund, med australiensiska forskaren Sharon May Davis. Jag skrev om hennes presentation kring missbildade halskotor vid Horses Inside Out-konferensen i England i vintras. Ärftliga missbildade 6:e och 7:e halskotan samt första revbenet: Musklerna blir oliksidiga - kortare, längre eller flyttade - och påverkar rytmen i rörelsen, hästen kan gå omkull i höga farter. F...

Hästen i ekonomi och relation

Bloggfortsättning englandsresa i juni. Andra dagen på konferensen Equine Cultures in Transition i Leeds.  20 juni Grusparkeringen hade en skamfilad kortbetalning, som jag missade i går. Billigare än p-huset. Hittade en liten ficka längst bort. Knökfullt på morgonen, när jag flyttade in bilen på gården efter kontorstidens slut hade alla bilarna försvunnit, schlopp. Här följer lätta highlights från presentationerna, inga anspråk på fullständighet. Lynda Birke, University of Chester, UK: Hur tänker vi om hästar? Ädel, vän, byte? Vad för beteende väntar vi oss? Hur är hästen konstruera/förväntad att bete sig? Hästar lever i en social kulturvärld med oss. De tar med sina erfarenheter, engagerar sig med oss på våra villkor, påverkar med de sociala möjligheter de har. Hästighet utförs inom särskilda människa-häst-kulturer.  Vad är vi för dem? Vän, obehag, rovdjur?  En maktrelation; människan kan sälja sin häst, missförstånd kan ske, motstånd kan uppstå, toleransmarginaler kan s...

Ridskolor och hästamålare i England

England i juni, som vanligt blir bloggen lite i efterhand. Jag koncentrerar mig på några händelser, förstås inte minst på konferensen Equine Cultures in Transition, men även några andra aktiviteter. 16 juni Besökte nybyggda FU-ridskolan Woodbridge and district RDA (Riding for the Disabled Association).  RDA är en rikstäckande organisation, med anläggningar där ideella krafter är intresserade av att starta och driva dem. I det aktuella fallet ägs marken av någon med lagom förmögenhet, som inte är involverad i ridskolan. Ridhus, hagar, entreväg och annat är byggt med ansökta medel från olika fonder. De lokala föreningarna sköter finansiering, ordnar anläggning, personal och hästar samt lägger stora ideella insatser i driften. Rätt snygga lecablock i sandstensfärg i stället för gråblått som hos oss. Allt inte klart än, handikapphiss planeras i bilden ovan. Alla inte helt nöjda med att sådant som inte var optimalt på den förra anläggningen tagits med till den nya, som skötselplatserna....