Jo, en livaktig hamn, fast kajen blivit promenad med parker, restauranger och fina lägenheter och det hamniga är längre bort in i viken. Stora fartyg väntar tomma utanför stan på att få lotsas in och lasta kol.En pelikan följde med mig på morgonrundan, men ville absolut inte bli fotograferad. Misstänker att den fåfänga fågeln som putsar sig och poserar är nånsorts skrak.
Är osäker på vad som sparats för att det är en gång betydelsefulla funktioner - och kanske t o m i bruk - och vad som bara är prydnader. De tre gula stolparna stod mitt emot en likadan på andra sidan inloppet.
Som Australiens näst äldsta stad har Newcastle efter landets mått gott om hustoriska byggnader. I alla fall charmiga, som den på vandrarhemmets gata, där det uppenbart sålts historisk glass. Kolla i den bortersta delen av det rosa i fasaden...
... och runt hörnet ser det ut att ha byggts bara för att det är roligt.
Medan ilskan spred sig över motortävlingarnas påträngande yra...
... gick Carla och jag på konstmuseet och tittade på mer kända australiensiska konstnärers verk (varför tog jag inga bilder här?) och åt lunch på en liten hipp restaurang utmed en gata med små hippa restauranger och butiker.
Ett påtagligt men inte omedelbart problem var mina walking boots. Av purt återvinningstänkande hade jag sulat om dem, ovanlädret var ju hur bra som helst och de har alltid varit bekvämare än de nyare i skogarderoben. Skomakaren var inte nöjd och pratade något om pulver, men han kan inte så bra svenska och det såg väldigt snyggt ut, så när jag fastnade i mattan på planet på Kastrup och sulan släppte i tån blev jag lite ställd. Trampade försiktigt över Gatwick men i Singapore släppte den ändå mer när jag stegade mot en toalett, men försynen hade lagt ett stort kraftigt postengummiband just i det bås jag valde. Man ska ändå inte se ut som ett rånoffer när man reser. 
Skum! utbrast skomakarens hustru i Nycklar & Skoreparationer på gågatan. De fyller med skum mellan sulan och innerdelen och lite upp på sidorna. Efter fem år - exakt, vet jag något fall - har skummet blivit pulver och skorna känns konstiga att gå i. Det hade jag nu inte märkt, efter betydligt mer än fem år, bara att sulan kändes lite tunn och floppig. Bara att kasta utmärkta boots. Fast jag kunde ju behöva dem, hade ingen lust att köpa nya nu, när jag skulle till Nepal senare, där allt skulle vara billigare, och walking boots var stapelvara. Har ni lim, så jag kan laga dem provisoriskt? Skomakarens hustru räckte mig Shoe Glue och uppmanade mig att borsta bort allt intorkat och limmat pulver mycket väl.
Nu blev det så att vandrarhemmet hade korvkväll, så limmandet fick anstå. Vi gick till en pub, där det serverades grillad korv, lekte krona&klave - den som vann fick en drink - och sen gick vi till en annan pub, delade upp oss lite och i min del råkade vi prata så mycket, så vi hann bara med en drink innan vi drog oss mot vandrarhemmet.
Kommentarer
Skicka en kommentar