Vilda mysdjur omkring mig

Morronrunda på landsvägar, vände tillbaka efter ett tag på 90-väg, räckte med att koalor tycks bli påkörda. Vandrarhemmet i s k koalakorridor, uppmaningar att kolla i träden och stillsamt upplysa andra gäster, men inte fotografera med blixt.

Fanns inga småvägar att springa på, men vår lilla väg kantades av en del dekorativ vildvuxen vegetation.

Incitamenten för att få gästerna att diska och hålla rent i köken varierar. På Samurai backpackers tycktes hot funka fint.

Det var välstädat och gränsade till elegant. Tyvärr hade en grupp bokat hela stället över helgen, men jag kunde vara kvar över dagen. Såg nästan fram emot ett aviserat åskväder, som jag tänkte uppleva i köket, omgiven av regnskog men under tak. Nu blev det inget av med ovädret, så jag chillade på verandan med hunden Bo, här i stillsam silhuett...

... ett par jättelika (sådär 75 cm långa) men ofarliga ödlor...

... en trivsam kokaburra, som verkade van att posera för gästerna...

... och identifierade åtminstone fyra av våra vanligare krukväxter i mer uppvuxet format...

... innan jag plockade mina prylar och mat ur kylskåpet i The Shed. Såg inte till pytonormen, som skulle hålla till här och vara en sällskaplig typ som gärna gled upp och ringlade ihop sig i en myshög bredvid TV-tittande gäster. Enligt information kunde man ha den om halsen, men skulle hålla en hand emellan.

Under den täta vegetationen var det nästan kallt, men varmt i solen. Jag behövde inte kånka mina väskor så många meter för att ta bussen två hållplatser till nästa vandrarhem.

Här var det livligare, med glada, skällande hundar och kontoret/receptionen/altanen full av djur. Får man ha vilda djur som husdjur blev en onödig fråga om kängurun som skuttade mot mig; här var ett djursjukhus av det mindre slaget.

Sovsalarna låg bakom en mur av grönska. Jag delade min med en äldre skotte, som åkte till Australien ett par gånger om året och hälsade på sin syster. Kylskåp men inga låsbara skåp och inget lås på dörren. Nåja.

En grupp ungdomar med ledare lekte lekar till öronbedövande tjoande, men jag förstod av skotten slutligen var Samurai Beach kom ifrån: Här tränade australiensiska soldater landstigning på japansk mark, som i Normandie, men det blev ju aldrig nödvändigt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Halskotor, armbågar och äta högt

Jaha, det här blir strålande. Innehållet sannolikt, men bilderna är i en annan klass, den enahanda. Dock lite vetenskaplig statistik och de bilder vi fick se. Fast jag kunde ju tagit några somriga från centrala Stenungsund och kajen med fritidsbåtarna och det glittrande vattnet med gröna öar och klippor, men dryga 30C, ibland lägre p g a regnskurar, höll oss rätt lugna inomhus. Lägger in ett par stämningsbilder från Rönnäng, Tjörn, i stället; hälsade på en gammal klasskamrat här och tog en kvällspromenad bland hummertinorna och bergsknallarna. Den 6 augusti ordnade Apelgårdens Kropp & Själ, Tjörn, en seminariedag i Stenungsund, med australiensiska forskaren Sharon May Davis. Jag skrev om hennes presentation kring missbildade halskotor vid Horses Inside Out-konferensen i England i vintras. Ärftliga missbildade 6:e och 7:e halskotan samt första revbenet: Musklerna blir oliksidiga - kortare, längre eller flyttade - och påverkar rytmen i rörelsen, hästen kan gå omkull i höga farter. F...

Läs mer

Hästen i ekonomi och relation

Bloggfortsättning englandsresa i juni. Andra dagen på konferensen Equine Cultures in Transition i Leeds. 20 juni Grusparkeringen hade en skamfilad kortbetalning, som jag missade i går. Billigare än p-huset. Hittade en liten ficka längst bort. Knökfullt på morgonen, när jag flyttade in bilen på gården efter kontorstidens slut hade alla bilarna försvunnit, schlopp. Här följer lätta highlights från presentationerna, inga anspråk på fullständighet. Lynda Birke, University of Chester, UK: Hur tänker vi om hästar? Ädel, vän, byte? Vad för beteende väntar vi oss? Hur är hästen konstruera/förväntad att bete sig? Hästar lever i en social kulturvärld med oss. De tar med sina erfarenheter, engagerar sig med oss på våra villkor, påverkar med de sociala möjligheter de har. Hästighet utförs inom särskilda människa-häst-kulturer. Vad är vi för dem? Vän, obehag, rovdjur? En maktrelation; människan kan sälja sin häst, missförstånd kan ske, motstånd kan uppstå, toleransmarginaler kan s...

Läs mer

Ridskolor och hästamålare i England

England i juni, som vanligt blir bloggen lite i efterhand. Jag koncentrerar mig på några händelser, förstås inte minst på konferensen Equine Cultures in Transition, men även några andra aktiviteter. 16 juni Besökte nybyggda FU-ridskolan Woodbridge and district RDA (Riding for the Disabled Association). RDA är en rikstäckande organisation, med anläggningar där ideella krafter är intresserade av att starta och driva dem. I det aktuella fallet ägs marken av någon med lagom förmögenhet, som inte är involverad i ridskolan. Ridhus, hagar, entreväg och annat är byggt med ansökta medel från olika fonder. De lokala föreningarna sköter finansiering, ordnar anläggning, personal och hästar samt lägger stora ideella insatser i driften. Rätt snygga lecablock i sandstensfärg i stället för gråblått som hos oss. Allt inte klart än, handikapphiss planeras i bilden ovan. Alla inte helt nöjda med att sådant som inte var optimalt på den förra anläggningen tagits med till den nya, som skötselplatserna....

Läs mer

Horseways – Ylva Larsson

Leta i den här bloggen