Vilda mysdjur omkring mig

Morronrunda på landsvägar, vände tillbaka efter ett tag på 90-väg, räckte med att koalor tycks bli påkörda. Vandrarhemmet i s k koalakorridor, uppmaningar att kolla i träden och stillsamt upplysa andra gäster, men inte fotografera med blixt.

Fanns inga småvägar att springa på, men vår lilla väg kantades av en del dekorativ vildvuxen vegetation.

Incitamenten för att få gästerna att diska och hålla rent i köken varierar. På Samurai backpackers tycktes hot funka fint.

Det var välstädat och gränsade till elegant. Tyvärr hade en grupp bokat hela stället över helgen, men jag kunde vara kvar över dagen. Såg nästan fram emot ett aviserat åskväder, som jag tänkte uppleva i köket, omgiven av regnskog men under tak. Nu blev det inget av med ovädret, så jag chillade på verandan med hunden Bo, här i stillsam silhuett...

... ett par jättelika (sådär 75 cm långa) men ofarliga ödlor...

... en trivsam kokaburra, som verkade van att posera för gästerna...

... och identifierade åtminstone fyra av våra vanligare krukväxter i mer uppvuxet format...

... innan jag plockade mina prylar och mat ur kylskåpet i The Shed. Såg inte till pytonormen, som skulle hålla till här och vara en sällskaplig typ som gärna gled upp och ringlade ihop sig i en myshög bredvid TV-tittande gäster. Enligt information kunde man ha den om halsen, men skulle hålla en hand emellan.

Under den täta vegetationen var det nästan kallt, men varmt i solen. Jag behövde inte kånka mina väskor så många meter för att ta bussen två hållplatser till nästa vandrarhem.

Här var det livligare, med glada, skällande hundar och kontoret/receptionen/altanen full av djur. Får man ha vilda djur som husdjur blev en onödig fråga om kängurun som skuttade mot mig; här var ett djursjukhus av det mindre slaget.

Sovsalarna låg bakom en mur av grönska. Jag delade min med en äldre skotte, som åkte till Australien ett par gånger om året och hälsade på sin syster. Kylskåp men inga låsbara skåp och inget lås på dörren. Nåja.

En grupp ungdomar med ledare lekte lekar till öronbedövande tjoande, men jag förstod av skotten slutligen var Samurai Beach kom ifrån: Här tränade australiensiska soldater landstigning på japansk mark, som i Normandie, men det blev ju aldrig nödvändigt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hästturism och parkera i Leeds

Fortsättning på bloggandet från England i juni och konferensen Equine Cultures in Transition. 19 juni Helt OK vandrarhem med smidigt små sovsalar, min för fyra personer. Rätt nytt och fräscht. Ledningen verkade det däremot inte vara någon ordning med. Såg att de erbjöd parkering, mailade, fick enstavigt svar utan namngiven avsändare att det kostade fem pund, jag bokade. Personalen på plats under tre dagar, en ung kille som inte talade engelska, parkering visste han inget om. En annan gäst upplyste att han använde någon av de förhyrda och åkte iväg på morgnarna, innan någon kom. Såg nu att området inte var så ruffigt som det sett ut i regn och mörker. Sistnämnda berodde på att området bestod av kontor, inte tomma lägenheter. P-platserna på vår gård tillhörde mest advokatkontor. På gatan utanför kunde man parkera med mobilen. Gästen hade sagt att han stack vid halv sju, trodde att kontoren började rätt tidigt. Gatan var tom. Det funkade inte att parkera med mobilen, bröts när jag skulle

Läs mer

Tempel, åsnor och elefanter

4 december. K ylig morgon, kom på avvägar igen. Solen försökte bryta igenom smogen, när Katmandu vaknade. Sprang förbi små tempel... ... större tempel, där det kunde vara praktiskt att lägga ifrån sig en säck grönsaker, bara bevakad av liten pigg hund (notera elledningarna)... ... gyllene tempel mellan husgavlarna... ... och en större tempelplats, där kommersen kommit igång. Äppelkorgar på cyklar en återkommande syn (nepalesiska äpplen utmärkt goda). Tyvärr ingen aning om var jag varit, eftersom Nikes springapp vägrade gå med på att jag stannade och tog bilder, så den stannade. Logiken i att tänka jag håller vänster eller höger hela tiden stämde inte, eftersom gaturutnätet inte var tillräckligt rätlinjärt rutigt för att ta mig tillbaka till ruta ett. Tack vare Google Maps kom jag alltid tillbaka till Kathmandu Guest House. Men Google Maps tog mig på olika vägar till konferensen på hotellet Yak & Yeti varje dag, nu hamnade jag på en av alla trappövergångarna över hårt trafikerade vä

Läs mer

Farväl, Australien!

30 november och sista dagen i Australien. Morgonjogg i Elisabeth Bay, där jag slutligen hittade Elisabeth Bay House, kolonins vackraste hus när det stod klart 1839. Förstås stängt på torsdagar. Det byggdes och muddrades vid en liten pir... ... där de sedvanliga avskärmningarna med gamla stadsmotiv photshoppats en smula, till glädje för fb-följare, flanörer och joggare. King's Cross fullt av roliga byggnader, ett bra prospekt för guidade stadsvandringar, som tyvärr inte verkade ordnas här. På vår gata låg en gammal biograf, som rustats upp och nu var studio för Mad Max-regissören/producenten... ... och även vandrarhemmet hade sin egenart... ... med en liten skuggande park intill. Woolloomooloo med sina enklare utsmyckningar kändes ursprungligt, men de ruffigare husen här ligger så centralt, så hyresgästerna kommer nog att få flytta ut i förorterna i en framtid. Kom mitt i den guidade rundturen i Botaniska (anledningen att jag hamnade här så ofta var att den bara låg en gångbro över

Läs mer

Horseways – Ylva Larsson

Leta i den här bloggen