Fortsätt till huvudinnehåll

På randen av en strand, överallt
















W
Newcastle, med ett rart vandrarhem i gammalt sjuksköterskehem; gamla sjukhuset mitt emot var omgjort till flottare lägenheter innanför sin ursprungliga fasad. Vandrarhemmet K-märkt.
Och jag tyckte jag var smart när jag fick två och en halv timmars tågresa för 2:60 dollar på obegränsat söndagsresande - min rumskamrat hade åkt i nio timmar från Canberra, varav sju och en halv på The Opal Card!

Sandstränder på alla håll. Med vågsäkert oceanbad för morgonpigga och andra. Sliten betong, men charmigt.


En lång strand, en kort strand, med en paviljong till, konst, surfare och livräddning...



... och en strand till, mot hamnen, där stora kvantiteter kol skeppas ut. Vi hörde båtarna tuta och såg dem lotsas in till hamn, högt över vattenlinjen.

Invånarna dock i uppror. Järnvägsstationen flyttad ut ur stan, med en aveny av grus och bråte där spåren låg. Spårvagnsspår anläggs, men inte där det redan fanns plats för spår. Värst av allt, större motortävling om två veckor, så oberäkneliga avspärrningar av gator hit och dit orsakar kaos. Men det är väl bra för besöksnäringen, försökte jag mildra en av alla arga som spontant berättade om eländet var jag visade mig. De har med sig egna restauranger som ska sälja mat inne på området. Inge bra. Och inte för butikerna som låg vid trottoarerna som också var avspärrade. Och parkbesökarna, som inte fick gå sina hundrundor, jogga, promenera, cykla.  Alla arga. 
Även här är staden byggd på bergssidor, med trappor. Högt ovanför den brötiga trafiken, som inte kom någonstans och anläggningsarbetena var det grönt och fridfullt.

Träffade Carla, som jag lärde känna i Sydafrika, och som flyttade hit för några år sen. Hon var också arg, men berättade att förut avskärmade järnvägen staden från kajen, och när Newcastle inte var industristad längre och kajen blivit en fin promenad, med restauranger, hotell och dyra lägenheter, blev det lite tokigt. Vilket inte försvarade att folk inte kom åt sina bostäder p g a motortävlingen. Eller att det var hopplöst att köra i stan eller parkera för att kunna jobba i centrum eller att vi fick stå i tio minuter på en kulle för att sedan köra samma väg tillbaka nerför kullen igen. Vi åkte till ett trivsamt, stillsamt ställe utanför stan med koalor, kängurur, ödlor och massor av fåglar, pedagogiskt presenterade.








Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Halskotor, armbågar och äta högt

Jaha, det här blir strålande. Innehållet sannolikt, men bilderna är i en annan klass, den enahanda. Dock lite vetenskaplig statistik och de bilder vi fick se. Fast jag kunde ju tagit några somriga från centrala Stenungsund och kajen med fritidsbåtarna och det glittrande vattnet med gröna öar och klippor, men dryga 30C, ibland lägre p g a regnskurar, höll oss rätt lugna inomhus. Lägger in ett par stämningsbilder från Rönnäng, Tjörn, i stället; hälsade på en gammal klasskamrat här och tog en kvällspromenad bland hummertinorna och bergsknallarna. Den 6 augusti ordnade Apelgårdens Kropp & Själ, Tjörn, en seminariedag i Stenungsund, med australiensiska forskaren Sharon May Davis. Jag skrev om hennes presentation kring missbildade halskotor vid Horses Inside Out-konferensen i England i vintras. Ärftliga missbildade 6:e och 7:e halskotan samt första revbenet: Musklerna blir oliksidiga - kortare, längre eller flyttade - och påverkar rytmen i rörelsen, hästen kan gå omkull i höga farter. F...

När man behöver rulla åt ett eget håll

Effekten av att jag legat en stund och gjort några små rörelser på den där vita rullen höll i sig en dag och så en dag till, så jag beslöt att det kunde vara värt 300 kronor att skaffa en.  Fast jag ville inte släpa omkring på den i onödan. Inte för att den vägde märkbart, men lite otympligt verkade det att ha den med hit och dit. På väg till spårvagnen skulle rundan om Heden bli bra. Trots massor med folk i Shopping Village på lördagskvällen, när tävlingarna slutade tidigt och det var feststämning, hade just de som sålde den tagit tidig kväll. Hm. Söndagen kunde bli knivigare, med parkeringen på Åby kl 07-15.00 och så finalhoppningen på det och skulle jag alls ta med mig bilen in till stan? Parkeringsplats under Ullevi löste det problemet, ändå bättre när jag kom upp ur underjorden och hade en halvtimma till sista finalomgången. Perfekta utsikter, om nu inte de som sålde ryggrullarna stängt butiken på Heden för gott. Hm, igen. Fortfarande lika behagligt avslappnad i bålens muskula...

Fler gulliga djur

Fem minuters promenad till One Mile Beach, lika behagligt övergiven som alla andra, sånär som på enstaka surfare och flanörer. Lite roligt att faktiskt springa på stranden i stället för på en promenadväg intill. En fiskare hoppade undan för vågorna på klipporna i övergången till nästa strand. Försökte klättra över till Samurai Beach, men vägen spärrades av en klyfta som var för bred för att hoppa över. Det vanliga var tydligen att gå runt vid ebb. Udda ställe att placera en skylt när man inte kan gå vidare, kan ha spelat in att den var clothes optional. Så ingen skulle bli onödigt chockad. Traskade tillbaka över dynerna i stället, hamnade i en semesterby och hälsade mig igenom en gata med frukostätande familjer på likadana verandor. Ny grupp ungdomar med ledare, men de gav sig sv nånstans, precis sim den första. Kollade in djursjukhuset. Två kängurur, den ena lite piggare var den som skuttade omkring, den andra låg i sin sjuksäng, gjord av en barnbärsele. De tycker om att ligga med ryg...