Fortsätt till huvudinnehåll

Samuraj i regnskogen?

The Bogey Hole, uthugget i klippan som ett bekvämt bad för ett befäl på orten, av straffångar, förstås. Nu för allmänheten sen sådär hundra år, badbart i storm och bleke.
Sprang förbi ett restaurerat stycke natur, som det fanns en del att läsa om, dock inte att erosion och föroreningar sannolikt kommit från den allra första kolfyndigheten ovanför. Men det var ju längesen.

Lokalbuss ut till kamrat Carlas och sonens konditori, letade busshållplats som var flyttad pga motortävlingen. I ett garage i ett villaområde intill en liten park, ingen marknadsföring alls, inte ens en skylt, men fullt av folk (väntade med bild tills efter stängning) och ständiga takesways från disken. 

Åt en fantastisk croissant med mandelmassa, som jag fick gömma i påsen, de var efterfrågade och slutsålda. Påsar med allehanda smarrigheter fick jag med mig. Pratade Sydafrika och Australien.

Ramlade in på en konstutställning på väg från bussen. Aboriginal art i gammalt häkte! På gågatan, rätt anslående. De små prylarna i bakgrunden är skålar av sjögräs.


Kånkade mina väskor - nu en till, med mat - nerför gatan till gamla stationen, där Port Stephens-bussarna avgick. Hade kollat dagen innan, ingen ändring aviserad, men parkerade bilar överallt. Ännu en passagerare kom, men ingen buss. Port Stephens-bussarna är alltid i tid, upplyste han och gick för att söka information. Den fick jag av någon från bilracingen, som klev in i parkerad bil, samtidigt som andre passageraren kom tillbaka lika informerad, men lika oinformerad om vart vi skulle gå. Varmt nu, han tog min ena väska och vi stånkade uppför mot enda gatan där bussarna kunde komma runt. Två timmar senare - en buss visade sig aldrig och en hade vi ju missat - kom vi slutligen ifrån kaoset, och kylan! Kallt nu, blåst och duggregn. 
Åkte över den mindre av floderna, passerade hamnområdet, där en maskin som det stod Sandvik på skovlade kol, som sen transporterades i stora, tja, såg ut som passagerartunnlar, till båtarna.

Ännu en bro, lång och hög denna gång, över den större floden, sedan på långa halvön Stockton, där Australiens eller världens största sanddyner tornade upp sig bakom träden.

Samurai Hostel låg inbäddat i regnskog. Förklaring till namnet - efter Samurai Beach. Uhum. Välordnat, smakfullt, öppet kök med bara grönska omkring. Halvskymning trots att det inte mörknat.

Kylskåp på rummet, nej, inget låsbart skåp men ni kan ju låsa dörren. Delade med en tjej från Sydney och en amerikan som hälsade på sin dotter. Som han hämtade, som hade en DVD med avsnitt av Mrs Brown. Lite surrealistiskt kollade vi några i gemensamhetsutrymmet The Shed.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tempel, åsnor och elefanter

4 december. K ylig morgon, kom på avvägar igen. Solen försökte bryta igenom smogen, när Katmandu vaknade. Sprang förbi små tempel... ... större tempel, där det kunde vara praktiskt att lägga ifrån sig en säck grönsaker, bara bevakad av liten pigg hund (notera elledningarna)... ... gyllene tempel mellan husgavlarna... ... och en större tempelplats, där kommersen kommit igång. Äppelkorgar på cyklar en återkommande syn (nepalesiska äpplen utmärkt goda). Tyvärr ingen aning om var jag varit, eftersom Nikes springapp vägrade gå med på att jag stannade och tog bilder, så den stannade. Logiken i att tänka jag håller vänster eller höger hela tiden stämde inte, eftersom gaturutnätet inte var tillräckligt rätlinjärt rutigt för att ta mig tillbaka till ruta ett. Tack vare Google Maps kom jag alltid tillbaka till Kathmandu Guest House. Men Google Maps tog mig på olika vägar till konferensen på hotellet Yak & Yeti varje dag, nu hamnade jag på en av alla trappövergångarna över hårt trafikerade vä

Hästturism och parkera i Leeds

Fortsättning på bloggandet från England i juni och konferensen Equine Cultures in Transition. 19 juni Helt OK vandrarhem med smidigt små sovsalar, min för fyra personer. Rätt nytt och fräscht. Ledningen verkade det däremot inte vara någon ordning med. Såg att de erbjöd parkering, mailade, fick enstavigt svar utan namngiven avsändare att det kostade fem pund, jag bokade. Personalen på plats under tre dagar, en ung kille som inte talade engelska, parkering visste han inget om. En annan gäst upplyste att han använde någon av de förhyrda och åkte iväg på morgnarna, innan någon kom. Såg nu att området inte var så ruffigt som det sett ut i regn och mörker. Sistnämnda berodde på att området bestod av kontor, inte tomma lägenheter. P-platserna på vår gård tillhörde mest advokatkontor.  På gatan utanför kunde man parkera med mobilen. Gästen hade sagt att han stack vid halv sju, trodde att kontoren började rätt tidigt. Gatan var tom. Det funkade inte att parkera med mobilen, bröts när jag skulle

Farväl, Australien!

30 november och sista dagen i Australien. Morgonjogg i Elisabeth Bay, där jag slutligen hittade Elisabeth Bay House, kolonins vackraste hus när det stod klart 1839.  Förstås stängt på torsdagar. Det byggdes och muddrades vid en liten pir... ... där de sedvanliga avskärmningarna med gamla stadsmotiv photshoppats en smula, till glädje för fb-följare, flanörer och joggare. King's Cross fullt av roliga byggnader, ett bra prospekt för guidade stadsvandringar, som tyvärr inte verkade ordnas här. På vår gata låg en gammal biograf, som rustats upp och nu var studio för Mad Max-regissören/producenten... ... och även vandrarhemmet hade sin egenart... ... med en liten skuggande park intill. Woolloomooloo med sina enklare utsmyckningar kändes ursprungligt, men de ruffigare husen här ligger så centralt, så hyresgästerna kommer nog att få flytta ut i förorterna i en framtid. Kom mitt i den guidade rundturen i Botaniska (anledningen att jag hamnade här så ofta var att den bara låg en gångbro över