Morgonjogg i den lite tunga luften som känns förvånansvärt fuktig för Australiens inland. Sprang förbi de mer praktiska delarna av jordbruksutbildningen, men såg inga hästar.
Sen borde väl datum korrigeras; för att bloggappen ska funka krävs bra mottagning, och för att jag ska hinna blogga ska jag ju inte vara upptagen med annat. De förhållandena har inte alltid sammanfallit. Den här dagen handlar om den 24 november, annat datum är publiceringsdito.
ISES-konferensens andra dag, och jag skulle väl tagit en bild av den trivsamma sittningen runt runda bord, som gjorde det lättare att hantera handlingar, datorer och andra grejor och fylla på vatten eller skicka runt den aldrig sinande strömmen mörka körsbär som damen bredvid mig tagit med från Hunter Valley. Hon var väldigt social och ville man inte låta henne kommentera allt var det lugnast att elakt nog ignorera henne.
Kate Fenner, Sydney hade undersökt våra fördomar om hurdana hästar är beroende på kön. Drygt 1.200 enkätsvar visade att vi anser att valacker är de klara vinnarna ifråga om att vara lugna, träningsvilliga, pålitliga och förutsägbara. Ston förutsägs vara trygga, träningsvilliga men lite tuffa och hingstar träningsvilliga men tuffa och svåra. Valacker anses bäst att rida ut på och att tävla hoppning med och delar favoritskapet med hingstar för dressyr.
Halva dagen var Practical Day, och nu hade det blivit varmt, 33 grader. Skolans minibuss skjutsade oss halvkilometern till hästavdelningen, där vi delades in i grupper och snart ställde oss i skuggan i stallet. Där skulle det varit drag genom de öppna dörrarna i varje gavel, men luften stod stilla.
Vi träffade Joe, bloddonator på djursjukhuset, som hör till hästenheten på Charles Sturt University. Hästar har 30 blodgrupper, och Joe har nästan universalblod, därmed särskilt värdefull för skolan och kliniken. Att undersöka en blivande bloddonator är omständligt, med prover som ska skickas till USA och anlända i önskvärt skick.
Ett litet döretag på Nya Zeeland visade hur man framgångsrikt tränar fullblodsföl på ett tryggt sätt enligt ISES träningsprinciper, så att de blir lätta att både hantera och träna så småningom.
Vi fick en presentation av unghästar på anläggningen, och hur de jobbas för att bli trevliga ridhästar.
Dessutom såg vi hur två hovslagare jobbar tillsammans för att få svårskodda hästar tryggare och säkrare att arbeta med. När hästen sänker huvudet sjunker blodtrycket, men någon quick fix finns inte för att få hästen att stå stilla, upprepningar och beröm gäller.
Manuela McLean visade hur hon undervisar barn, och började just med att lära dem lära hästen att parkeras. Hon lät sedan barnen sitta upp och göra några enkla övningar när de lärde sig sakta av utan att dra i tyglarna och göra fina övergångar genom att luta sig mot en tänkt ballong i magen. Anläggningen hade ett stort ridhus utan väggar, och när vi satt där kom ett rejält regn, så det blev rätt behagligt att vandra tillbaka.
I Wagga Wagga hölls cork&fork-festival på kvällen. Fint med folk på gräsmattorna, levande musik och akrobater i randiga byxor. Matstånd med allt möjligt gott, åt duck roll i plommonsås och senare pyttesmå holländska pannkakor med lönnsirap och citronsås. Stora fladdermöss flaxade över oss - fruitbats, som sprider sjukdomar, hm - och nattfjälsliknande insekter som de glada damerna i pannkaksståndet förklarade var svärmande termiter.
Kommentarer
Skicka en kommentar