Campus är ganska enkelt, låga tegelbyggnader med 6-8 rum i varje. AC och kylskåp på rummet, delat badrum. Eukalyptusträd runt husen, annars inga utsmyckningar. Utsikt från mitt fönster:
Temat för den trettonde konferensen för International Society of Equitation Science var Collaboration, Communication and Change. Orden blev snart en ramsa. Jan Ladewig, Danmark, införde ett nytt begrepp; implementology, som också kom att upprepas.
Förgrundsfigurerna i ISES redogjorde för vilka tidigare förgrundsfigurer de lutade sig mot (standing on the shoulders of giants), här nämndes Skinner, Lorenz, Tinbergen, Kiley-Worthington, men även Anna Sewell, som skrev Black Beauty, och Henry Blake, som mer nutida skrivit flera novelliknande böcker om hästars beteeende.
Jan Ladewig gick in på biologi i en presentation om kroppsspråk, något som vi alla kan men måste lära oss. Särskilt viktigt för hästar att vistas i en social grupp och för dem som sysslar med hästar att förstå; när hästen vänder nosen lite åt ett håll kan man agera, när den vänt huvudet dit är det redan försent, och hästen försvinner iväg. Placeboeffekten, känd sen 2.000 år, kan vara en komplex mental aktivitet som förväntan, som inbegriper flera neurologiska system. Förväntan är en kraftfull modulator av uppfattning, rörelse och inre homeostatiska processer. Placebo handlar om klassisk betingning, som att må dåligt när man ser sjukhuset eller hästars beteende när de vet att en sak innebär en annan.
Bara en tanke hos avsändaren innebär aktivitet i motoriska nervceller, som ger en liten rörelse i inblandade muskler, som kan avläsas av mottagaren.
Inte minst ur säkerhetssynpunkt är det viktigt att lära sig kroppsspråk, liksom att vara tydlig med sina intentioner inför hästen.
Katrina Merkies, Kanada, redovisade att snabba ögonblinkningar utan att riktigt stänga ögonlocken förekommer oftare i stressade situationer än när hästen blinkar helt eller halvt. Sådana snabba blinkningar har använts som en icke-invasiv metod att mäta stress hos människor och boskap, men inte förut på hästar.
Barbara Padalino, Sydney, var en av forskarna bakom en studie av resvana hästar på åttatimmars transport. De stressade totalt mest under den första timman, medan balansrelaterad stress minskade fram till fem timmars resa, för att sedan öka.
Bakteriehalten i luftvägarnas slem ökade hos alla hästarna, men mest hos dem som inte sänkte huvudet, de visade också mer stressbeteende. Hästar som hade tecken på luftvägsproblem före resan blev sämre och var fortfarande inte friska fem dagar senare. "Om du låter en sjuk häst resa får du en sjukare. Och släpp hästen på bete efter en lång transport, så den får sänka huvudet och rensa luftvägarna."
Hästarna förlorade elektrolyter under resan, Barbara Padalino rekommenderade minst 24 timmars vila efter lång transport.
Angelo Telatin, Delaware, berättade om en studie av hur dagens diskussion om att minska spöslagsfrekvens faktiskt kan gå emot principerna om operant träning. Hästarna som konstant duttades med spö förstod bättre vad de skulle göra - i det här fallet flytta bakdelen närmare spöet, vilket ingen av dem var tränad till tidigare - än de som duttades i intervallerna 1,5 eller 3 sekunder. De hästarna hade även lättare att göra andra saker än det önskade.
Ryttare har lätt för att slå hårdare med spöet om hästen inte förstår ett enda spöslag, och därmed påverka hästens välfärd till det sämre.
Konferensmiddag på kvällen, allt på campus, i lokalen där vi satt, och levande musik av ett bushband som spelade bush music, en blandning av bluegrass och folkmusik. Vi dansade lagom komplicerade turer till hojtande speleman.
Maten är märklig för att vara lantbruksuniversitet. Köttet till lunch var så segt så ingen klarade att äta det, väldigt tyst runt borden när alla tuggade frenetiskt. Konferensmiddagen serverade varannan soppa varannan panerade kycklingbitar med pommes frites, såg ut som något från Burger King. Jag fick kycklingen. Den var torr, men huvudeätten blev lax för min del, god.
Kommentarer
Skicka en kommentar