Wollongong, och som det började

27 november. Wollongong förstås med strand, två stränder. I den ena änden av den riktigt långa ett större stålverk, tja, nånstans ska ju de korrugerade plåttaken göras. Sprang morronrunda mot en fyr...

... udden där Captain Cook passerade 1770...

... bort från stålverket som knappt syns längst i söder...

... och bakom fyren en fyr till, med en liten pir och en alldeles liten hamn...

... med både segelbåtar och riktiga fiskebåtar, vars fångster såldes i hamnen. Med karta över tillåtna fiskarter, en mängd såna.

Härifrån hade kolet skeppats ut, men det blev aldrig någon jättehamn som i Newcastle, eftersom järnvägen till Sydney byggdes tidigt och gruvorna låg norr on stan, på sydneyhållet. Hamnen var ett litet friluftsmuseum; redan på 1800-talet kom de på hur de skulle forsla kolet från järnvägsvagnarna från bergen ombord på båtarna, på samma sätt som fortfarande i större format i dag; kallas staiths, en sorts korridorer/pipelines och shutes/sista biten till båten.

Morronrundan blev ganska omfattande, med allt kollande i hamnen, förutom springandet, och jag softade på vandrarhemmet resten av förmiddan. Mysigt, omdömet hippie-style och lots av dogs everywhere stände bra.

Warden, en ständigt grejande sufhippietyp i 60-årsåldern, upplyste att det varit ett litet sjukhus och att jag bodde i gamla operationssalen. Han trodde inte på datorer, så betalning var kontant, flyttade hellre om dekorationerna i trädgården och ordnade med soptunnorna än krånglade med pengar som inte kom fram.

Ett till synes förtjusande postkontorsmuseum hade jag sprungit förbi, men inte öppet denna dag, samma sak med konstmuseet, så jag åkte till Botaniska. En gratis shuttlebuss i slinga runt stan tog mig högt upp mot bergen. Bussresan ackompanjerades av ett gäng påtända aboriginees som höll låda, men ingen snörpte på munnen, utan svarade bara vänligt, attityderna definitivt förändrade mot 80-talet. Så tillmötesgående hade vi inte uppträtt hemma.

Botaniska var inte spektakulärt, men det behövdes ju inte. Både Australiens och andra kontinenters växtligheter ordnades här.

Jag råkade pricka månadens bbq-kväll på vandrarhemmet och sonen i huset försåg oss med honungsmarinerade kycklingvingar, annat kött, bakpotatis, sallader, småbyttor med såser och en mängd efterrätter.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Halskotor, armbågar och äta högt

Jaha, det här blir strålande. Innehållet sannolikt, men bilderna är i en annan klass, den enahanda. Dock lite vetenskaplig statistik och de bilder vi fick se. Fast jag kunde ju tagit några somriga från centrala Stenungsund och kajen med fritidsbåtarna och det glittrande vattnet med gröna öar och klippor, men dryga 30C, ibland lägre p g a regnskurar, höll oss rätt lugna inomhus. Lägger in ett par stämningsbilder från Rönnäng, Tjörn, i stället; hälsade på en gammal klasskamrat här och tog en kvällspromenad bland hummertinorna och bergsknallarna. Den 6 augusti ordnade Apelgårdens Kropp & Själ, Tjörn, en seminariedag i Stenungsund, med australiensiska forskaren Sharon May Davis. Jag skrev om hennes presentation kring missbildade halskotor vid Horses Inside Out-konferensen i England i vintras. Ärftliga missbildade 6:e och 7:e halskotan samt första revbenet: Musklerna blir oliksidiga - kortare, längre eller flyttade - och påverkar rytmen i rörelsen, hästen kan gå omkull i höga farter. F...

Läs mer

Ridskolor och hästamålare i England

England i juni, som vanligt blir bloggen lite i efterhand. Jag koncentrerar mig på några händelser, förstås inte minst på konferensen Equine Cultures in Transition, men även några andra aktiviteter. 16 juni Besökte nybyggda FU-ridskolan Woodbridge and district RDA (Riding for the Disabled Association). RDA är en rikstäckande organisation, med anläggningar där ideella krafter är intresserade av att starta och driva dem. I det aktuella fallet ägs marken av någon med lagom förmögenhet, som inte är involverad i ridskolan. Ridhus, hagar, entreväg och annat är byggt med ansökta medel från olika fonder. De lokala föreningarna sköter finansiering, ordnar anläggning, personal och hästar samt lägger stora ideella insatser i driften. Rätt snygga lecablock i sandstensfärg i stället för gråblått som hos oss. Allt inte klart än, handikapphiss planeras i bilden ovan. Alla inte helt nöjda med att sådant som inte var optimalt på den förra anläggningen tagits med till den nya, som skötselplatserna....

Läs mer

Hästturism och parkera i Leeds

Fortsättning på bloggandet från England i juni och konferensen Equine Cultures in Transition. 19 juni Helt OK vandrarhem med smidigt små sovsalar, min för fyra personer. Rätt nytt och fräscht. Ledningen verkade det däremot inte vara någon ordning med. Såg att de erbjöd parkering, mailade, fick enstavigt svar utan namngiven avsändare att det kostade fem pund, jag bokade. Personalen på plats under tre dagar, en ung kille som inte talade engelska, parkering visste han inget om. En annan gäst upplyste att han använde någon av de förhyrda och åkte iväg på morgnarna, innan någon kom. Såg nu att området inte var så ruffigt som det sett ut i regn och mörker. Sistnämnda berodde på att området bestod av kontor, inte tomma lägenheter. P-platserna på vår gård tillhörde mest advokatkontor. På gatan utanför kunde man parkera med mobilen. Gästen hade sagt att han stack vid halv sju, trodde att kontoren började rätt tidigt. Gatan var tom. Det funkade inte att parkera med mobilen, bröts när jag sk...

Läs mer

Horseways – Ylva Larsson

Leta i den här bloggen