Noshörningar och krokodiler i nationalparken

7 december. Fantastisk dag, fast den började kallt. Frukost - ris oxh kokta/stekta grönsaker med currysås och te av bondskt slag, troligen masala tea - och vi valde att promenera genom byn till samlingshuset, där vi fick veta vilken grupp vi tillhörde. 

Jag hade förvalt kanot framför jeepsafari via mail och skulle ut på floden på em.

Elefanterna hälsade oss med sina mahouts på ryggarna, ute i vattnet som skilde oss från nationalparken. Jeepar kom körande genom vattnet och hämtade oss, tydligen jeepsafari ändå. Ut i djungeln, kallt på öppet flak i bara kofta och för första gången på hela resan hade jag glömt min scarf. Fick låna en av bänkgrannen, en tjej från Kalifornien, med silvertatuering i ansiktet - den var inte permanent, berättade hon - som byltat på sig och hade flera scarves om halsen. Såg en hjort, en muntjack. Spetsade inte på tigrar och leoparder, de var nattliga och skygga, men vi såg spår sv tigerklor på en trädstam. Guiden körde till ett torn, och i en glänta drygt hundra meter bort stod en noshörning med unge.

Som inte går att urskilja på bilden. Guiden förklarade att de har fyra tår, i motsats till de afrikanska, eftersom tån i mitten är delad.

Ned till kanten av en flod, tydligen båt på fm ändå.

Inte direkt kanoter, men smala små båtar som var märkligt stadiga. Vi var ett tiotal personer och fick plats allihop i en. Båten lade ut och omedelbar frid omslöt oss. Solen glittrade på vattnet och det var varmare utan trädskuggan.

Många änder, guiden pekade bl a ut diamond ducks med vacker fjäderdräkt. Nationalparken skulle ha mer än 400 fågelarter. De små roliga krokodilerna syntes här och där, antingen som mindre trästockar eller bara ögon ovanför vattenytan. Guiden försäkrade att gharial-krokodiler bara äter fisk. Och en noshörning till, med unge! Lämnade båten, de var bakom en liten ås, men snart tyckte guiden att mamma noshörning tittade för mycket åt vårt håll, så vi knatade tillbaka i båten och stävade ut på vattnet igen. 

Passerade fiskare som fiskade från land, med särskilt tillstånd i nationalparken. Det hade även byns kvinnor ifråga om att skära elefantgräs till taktäckning, som vi sett ligga till tork vid vägen i byn.

På sina ställen var floden grund och lite strid över de runda stenarna, men båten gled obekymrat vidare. Tills färden var slut och vi drogs iland på stranden, lika stillsamt som hela båtfärden.

Tappade tidsuppfattningen i stillheten på floden, vi kunde varit ute en timma, men det var säkert två, eftersom det var lunchdags när vi kom tillbaka. Som frukost, fast med de råa grönsakerna som komplement.

Trots att maten inte var så varierad såg vi fram emot den, och både amerikanen och jag tackade glatt ja till påfyllning. Kryddningen var stark, och magen reagerade, men inte störande. Fascinerande att se hur pinfärska grönsaker lagrades i köket, som hölls svalt.

Här fanns också de små flätade pallarna, som folk satt på, bara någon dryg decimeter höga; väldigt smidigt sätt att vara nära golvet eller marken utan att behöva sitta på huk.

Efter lunchen inviterades vi att sitta med i det sociala på gårdsplanen. På vita plaststolar, som ställdes fram, vi var ju gäster. Familjen, i tre generationer, hade ett tvåvåningshus, och framför det pratades det, åts frukt och lektes med barn och barnbarn.

Någon i familjen körde tydligen lastbil, en grant ornamenterad sådan var parkerad utanför på vägen. Hade noterat tidigare att varningstrianglar var populär dekoration, de kunde vikas på många smarta sätt. Funderade på om de var en ren säkerhetsdetalj när man glömt byta glödlampor. Sikten kan inte ha varit så över sig.

I dag var ledig dag, skolan intill var stängd. Det var den stora valdagen, och överallt syntes små vita flaggor - med hammaren och skäran!

Amerikanen lade sig att sova middag i sitt rum, jag satte mig i paviljongen i vår trädgård. Nu var det riktigt varmt, och alldeles stilla i byn. Bortsett från när grannen fick syn på en get som sträckte in halsen över taggtråden och åt av hans blomsterrabatt, sen blev det lugnt igen. 

Snett bakom vårt hus hade pappan visat mig de två nya husen han höll på att bygga, men inte likadana, han var noga med variationen. 

Nu var det tyvärr inte ekoturismen som var orsaken till blomstringen, hade chefsguiden på Tiger Tops berättat, utan de många männen som jobbade i Gulfen. Vi hade ju också noterat att byns befolkning inte helt slet ihjäl sig, det tillbringades mycket tid med att bara sitta och prata i grupper, plus en och annan fösning av getter och kor. Bara sonen i familjen talade engelska, så skulle något komplicerat kommuniceras fick vi gå med en annan familjemedlem och leta upp honom. 

Bussen kom, dags för nya äventyr, och jag väckte anerikanen. Elefantpromenad! I linje med regeringens beslut rider inga besökare på elefanterna i nationalparken, och Tiger Tops hade beslutat att det inte skulle ske utanför heller på deras elefanter. Vilket blivit ett litet problem i konkurrensen med mindre djurvänliga turistföretag runt Chitwan. Vi ombads skriva omdömen på Tripadvisor. Tiger Tops hade en gång i tiden initierat att det blev nationalpark, den första i Nepal.

Men behagligt att gå bakom de stora djuren och deras stora bakben och fötter som sattes tyst rakt ned i marken. Bara mahouts rider på dem, och poliserna som patrullerar i nationalparken. Tjuvakytte hade varit ett stort problem under inbördeskriget, men nu fanns 600 noshörningar och 120 bengaliska tigrar.

Nu var det skönt att komma in i den skuggande djungeln. Amerikanen hade gjort promenaden på fm och tyckt den var mer som en trekking, men det kan jag inte säga, vi strövade. Långbyxor mot iglar, vi såg en igel på ett grässtrå och några fick iglar på sig, men jag som var ensam om halvlånga byxor kom undan, kanske klev jag försiktigt. Tyvärr inte så mycket upplysningar om vad vi såg, det hade funnits mycket att berätta om naturen, geografin och växtligheten.

I solnedgången samlades vi allihop på stranden, där det lagts ut mattor och ordnats bar. Väntade mig ännu ett dyrt glas vin, men en tillbringare med orange dricka erbjöds gratis; sockerrörsrom och citronsaft! Gott, faktiskt. Elefanterna badade, en liten elefantunge tumlade runt i vattnet och trivdes. Solen gick ned, mycket stämningsfullt.

Jeeparna tillbaka, middag hos familjen, sen mysstund på Tiger Tops, inomhus i baren. Tog en promenad och nattade elefanterna, råkade sen gå förbi Tiny Shop. Ett fint halsband med en elefantmedaljong i ben och flera rader svarta glaspärlor kostade mindre än jag trodde, NR800/65 kr, blev mitt. Liksom ett smalt turkosgrönt av tigeröga för hälften av det priset. Dottern i butiken höll på att doktorera på elefanters inälvsparasiter, pappa drev affären, farmor satt i rummet intill, hon var mycket gammal, berättade de. 

Trivsamt runt brasan på Tiger Tops. Pratade en stund med mannen från Perth, som vuxit upp i Sverige och gärna ville prata svenska. Det gjorde han mycket bra, men sökte de korrekta orden lite långsamt, antagligen som jag talar engelska. Skön sammetssvart ljummen kväll, tänkte promenera till byn, men kom bara till en låst port. Bussar tog oss tillbaka. Tog mod till mig och duschade - fanns bara kallvatten -före sängdags, men det gjorde ingenting, det var inte iskallt.