Fortsätt till huvudinnehåll

Tempel, åsnor och elefanter


4 december. Kylig morgon, kom på avvägar igen. Solen försökte bryta igenom smogen, när Katmandu vaknade. Sprang förbi små tempel...

... större tempel, där det kunde vara praktiskt att lägga ifrån sig en säck grönsaker, bara bevakad av liten pigg hund (notera elledningarna)...

... gyllene tempel mellan husgavlarna...

... och en större tempelplats, där kommersen kommit igång. Äppelkorgar på cyklar en återkommande syn (nepalesiska äpplen utmärkt goda).


Tyvärr ingen aning om var jag varit, eftersom Nikes springapp vägrade gå med på att jag stannade och tog bilder, så den stannade. Logiken i att tänka jag håller vänster eller höger hela tiden stämde inte, eftersom gaturutnätet inte var tillräckligt rätlinjärt rutigt för att ta mig tillbaka till ruta ett. Tack vare Google Maps kom jag alltid tillbaka till Kathmandu Guest House.

Men Google Maps tog mig på olika vägar till konferensen på hotellet Yak & Yeti varje dag, nu hamnade jag på en av alla trappövergångarna över hårt trafikerade vägar, där fanns försäljare av munskydd, inhandlade ett svart med vita mönster. 
Trafiken kan tyckas ostrukturerad, och med tio års inbördeskrig följt av stor jordbävning saknas ofta bitar av vägarna. Vilket innebär att motorcyklar kan kila emellan, liksom de mindre bilar som får plats i grushålorna. Men trafikanterna har superkoll; man hör en mc bakom sig, den släpper gasen, man vrider näsan lite mot axeln, signalen som föraren väntat på och gasar på och kör förbi. Man ska över en fyrfilig väg, fylld av bilar och motorcyklar, det blir en minimal lucka, man börjar korsa gatan och alla bilar och mc kör runt, men det känns lite bättre att haka på eller invänta åtminstone en annan korsande.
Svinkallt i föreläsningssalen, hade kjol och sandaler, vilket var helt OK när jag höll mig i rörelse, och förstås längre fram på dagen, när det blev 20C och sol. I första pausen köpte jag leggings av en utställare. Vi var i den jordbävningsskadade delen; när jag försökte dra igen en av dörrarna i väggen med de fina träsniderierna såg jag bara grus och cement utanför, och under dörrarna var stora glipor. 

Presentationerna var uppdelade på olika salar, jag valde temat Working animals, om hästar, mulor och åsnor. 
Bojiya Endebu Duguam, Domkey Sanctuary Ethiopia, om att ändra attityder till åsnor:
Negativa myter, veterinärservice inte åsnevänlig, alla dörrar låsta; till ägare, service, beslut. Träna personalen att tala med samhällena och att lyssna på dem. Avmystifiera det åsnor inte är, förbättrad hälsovård, seldon, undervisningen i skolor på landsbygden. Går inte över en natt, vi satt först och talade med elders, lokala kommitteers ledare. Vi satt ned och lyssnade på dem i timmar, kommitten ville gå på lunch, men elders valde att sitta kvar, så det gjorde vi också, och lyssnade. Men ändringar skedde, och det fanns de som uttryckte att min styrka är i min åsna. Folk ville bli fotograferade med sin åsna, det var uteslutet förut. 
Uttam Kafle, Animals Nepal, om hästdjurs lidande i Nepal:
Frustrerade yngre åsneförare låter ilskan gå ut över åsnan; vi fick dem att prata om hur de skulle vilja bli behandlade om de var åsnor. Tegelbrukens ägare brukade säga att vi betalar åsneägarna, de ska ge oss vad vi behöver. Nu har misskötseln vi brukade se med tryckskador från sadlar och seldon, ögonproblem och hovproblem minskat, och semester för hästdjuren har introducerats. Vi har fått Animal Welfare Directive 2017. Men det handlar också om att vara vänlig mot människor. De hade ingen anledning att lyssna på oss, det de gjorde hade de gjort i hundratals år, och de var de fattigaste bland de fattiga.
Jenny Lynden, England, om hovslagarens utökade roll:
Fång har blivit den näst största dödsorsaken hos hästar i Storbritannien, behövs att hovslagare ger hästägare rådgivning för att minska fetma. Studier har visat att hästägare är beredda att betala för en mer holistisk behandling, med rådgivning från vidareutbildade hovslagare.
Tamzin Furtado, om välfärdsproblem i Storbritannien:
Olämplig näring, en veterinär berättade att han avlivat fler hästar på grund av fetma än någon annan faktor de senaste tio åren. Vilka är hästägarnas främsta bekymmer? Hur gör hästägarna sina val ifråga om hästens skötsel? Uppmuntra folk att förändras genom andra teorier om mänsklig förändring.
Bojiya Endebu Duguam i frågestunden:
Varför är de här djuren så missförstådda, oavsett var i världen? 84 miljoner människor är direkt eller indirekt beroende av åsnor i Etiopien, ändå vill folk inte ha dem - ska vi behöva vända oss till FN?
Åt lunch tillsammans med killarna från The Donkey Sanctuary, satt i solen på grästet och balanserade tallriken. Veterinären från Etiopien var bekymrad, varför räknas inte åsnor? Man bara pratar om hästar. Hans chef från England frågade om vi hade nedsättande uttryck om åsnor i Sverige, och det hade vi ju. Fast jag lade till att alla vet att åsnor inte är dumma.
Temat Working animals var slut så på eftermiddagen valde jag Performance animals, i stora salen, där elefanten från invigningen fått trona i hallen utanför.

Jan Schmidt Burbach, om förändringar i Thailands elefantrurism:
70 procent av turistelefanterna finns i Thailand, där 77 procent hålls i miserabla förhållanden, 16 i bättre men otillfredsställande och 7 på bra sätt, där de får röra sig fritt och kan utföra naturliga beteenden. Antalet elefanter har ökat, men det har också turisterna. Ofta erbjuds både elefantritter och att titta på dem, de billigare har sämst djurhållning, ju dyrare desto bättre djurhållning. Företagen är villiga till förändring, men de är lata, och behöver ideer. Samtidigt minskar acceptansen globalt för underhållning med vilda djur. 
Kamal Jung Kunwar, om elefanterna i Chitwans nationalpark (dit vi skulle åka efter konferensen):
Chitwan var den första nationalparken i Nepal. Som mest fanns här 800 noshörningar, men 700 sköts av tjuvjägare under inbördeskriget. Nu är man snart uppe i 800 igen. Den tama elefanten har använts i 3.000 år, till tigerjakt, noshörningsjakt och att fånga vilda elefanter. De har hållits med hopkedjade ben hela livet, och elefantungar har inte utvecklats rätt, eftersom benen inte fått rak struktur och blivit veka. Fyra timmars arbete i solen ger överhettning, som kan bli dödlig. Nu används inte längre kedjor i Chitwan, som var först i Asien med att släppa elefanterna i inhägnader, och nu har andra följt efter. 
Lindsay Hartley-Backhouse, om sociala medias inflytande på elefanter i fångenskap:
Generation Y, födda 1980-2000 skriver fler reserecensioner, oavsett om upplevelsen var speciell eller inte, blir mer påverkad och påverkar mer, och fototillfällena är många. Sociala media påverkar turiismen direkt, turismen påverkar elefanters välfärd. 
Mark Earls, som hade en medryckande presentation om social marketing dagen innan, höll workshop och jag anmälde mig. Ännu en överdådig sal, med guld, krusiduller och speglar. Och rosetter på stolarna.


Mark Earls lät oss leka med "mapping"/att placera fenomen i rutor runt två axlar, magiskt sätt att visualisera och att göra komplicerade saker enkla, påpekade han:
Norr/informerad, syd/oinformerad, väst/oberoende, öst/kopierar. 
- Ett övertänkt val, nej, det är för det mesta fel. Kopiera experter, det ger social identitet. Gissningar; vana, tillgänglighet, pris. Kopiera dem vi känner, som med musik, hur vi klär oss, lever. 
Vi fick kort med olika varumärken eller produkter som vi skulle utforma marknadsföringsstrategier för, och börja med att placera längs axlarna. Det mesta hamnade i sydost, dvs att vända sig till oinformerade personer som kopierar andra, eller så skulle strategin kopiera andra. Spelade ingen roll hur informerad kunden var eller hur genialt teknisk produkten, vi gillar att göra enkla val eller handla på gammal vana. Så rubricerades också workshopen Copy, copy, copy. Vi hade väldigt roligt och tänkte långt utanför lådan, inga svar var fel. 
För dem som ville avslutades dagen långt in på kvällskvisten med filmer; Blood Lions, om illegal men mellanfingrarnasedd uppfödning av vilda djur för trofejakt i Sydafrika och The Ghosts In Our Machine, om fotodokumentation i bokform av minkar och andra djur i osedd fångenskap. Stillsamt, bara vi kvar i den stora byggnaden till slut.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hästturism och parkera i Leeds

Fortsättning på bloggandet från England i juni och konferensen Equine Cultures in Transition. 19 juni Helt OK vandrarhem med smidigt små sovsalar, min för fyra personer. Rätt nytt och fräscht. Ledningen verkade det däremot inte vara någon ordning med. Såg att de erbjöd parkering, mailade, fick enstavigt svar utan namngiven avsändare att det kostade fem pund, jag bokade. Personalen på plats under tre dagar, en ung kille som inte talade engelska, parkering visste han inget om. En annan gäst upplyste att han använde någon av de förhyrda och åkte iväg på morgnarna, innan någon kom. Såg nu att området inte var så ruffigt som det sett ut i regn och mörker. Sistnämnda berodde på att området bestod av kontor, inte tomma lägenheter. P-platserna på vår gård tillhörde mest advokatkontor.  På gatan utanför kunde man parkera med mobilen. Gästen hade sagt att han stack vid halv sju, trodde att kontoren började rätt tidigt. Gatan var tom. Det funkade inte att parkera med mobilen, bröts när jag skulle

Farväl, Australien!

30 november och sista dagen i Australien. Morgonjogg i Elisabeth Bay, där jag slutligen hittade Elisabeth Bay House, kolonins vackraste hus när det stod klart 1839.  Förstås stängt på torsdagar. Det byggdes och muddrades vid en liten pir... ... där de sedvanliga avskärmningarna med gamla stadsmotiv photshoppats en smula, till glädje för fb-följare, flanörer och joggare. King's Cross fullt av roliga byggnader, ett bra prospekt för guidade stadsvandringar, som tyvärr inte verkade ordnas här. På vår gata låg en gammal biograf, som rustats upp och nu var studio för Mad Max-regissören/producenten... ... och även vandrarhemmet hade sin egenart... ... med en liten skuggande park intill. Woolloomooloo med sina enklare utsmyckningar kändes ursprungligt, men de ruffigare husen här ligger så centralt, så hyresgästerna kommer nog att få flytta ut i förorterna i en framtid. Kom mitt i den guidade rundturen i Botaniska (anledningen att jag hamnade här så ofta var att den bara låg en gångbro över