12 december. Fick bli enkla övningar i dag, och Garden of Dreams hade jag traskat förbi på väg till konferensen. Lyckats ta mig oförkyld genom två konferenser och otaliga sovsalsnätter och vandrarhemskök samt alla flygresor, nu vaknade jag lätt feberluddig och med kallsmak. Fick avvakta vart det skulle ta vägen.Lite raspig redan i går, men det är ju alla här, så jag trodde det var den dåliga luften i Katmandu. Tvåa i världen i luftföroreningar, smogen syntes tydligt uppifrån klostret häromdan, men ses även nere i stan. Alla hostar, men de flesta verkar inte förkylda. Man hör väldiga harklingar, det spottas överallt, många liv blir nog kortare än de behövt. När alla gator blivit belagda försvinner i alla fall dammet.
Gatan från Durbar Square kantades av apotek, så hosttabletter var enkelt. Försökte fråga om den tibetanska naturmedicinen på en av hyllorna, men apotekaren ville bara prata om Sverige. I Thamel var det inte fullt så enkelt. Såg inga apotek alls, mer än det för turister, och det hade inte öppnat för dagen. Fick fråga, och det låg ett om hörnet och ett till i nästa hörn. Vid den livligt trafikerade backen där vi tog shuttlebussen kunde man tänka att apotekaren borde svälja åtskilliga hosttabletter själv; allt säljs över disk och man står på trottoaren, som oftast är smal och full av fotgängare.
Nu gällde det host- och febertabletter, och jag förberedde en diskussion om antibiotika. En av delegaterna hade fått vad hon misstänkte ett spindelbett i fingertoppen, och när det inte ville ge sig övertalade vi henne att uppsöka apotek, varpå hon fick antibiotika direkt, utan läkarordination, hm.
Bara en person kunde engelska, märkligt nog den äldste farbrorn, det var väl han som var apotekaren och utbildad. Jag fick en radda paracetamoltabletter, skulle ta tre om dagen.
Kollade gurkhaknivar på vägen tillbaka, såna affärer var vanligare än apotek i Thamel. De var nog rätt dyra, tänkte jag, och gick in genom en dörr till ett knivhav. De stora, tunga var dyra. Men det fanns små knivar också, storlek morakniv, sambon kunde vilja ha en. Försäljaren ville att jag skulle köpa en av yppersta kvalitet, som man kunde skära plåt med. Jag tyckte inte det behövdes, fick ett prydnadsställ också.
Knivarna är inte gjorda för gurkhasoldater, utan i distriktet Gurkha/Gorka, och soldaterna använder dem, men också alla andra. Helt handgjort, tar några dagar att producera en kniv, olika personer gör olika delar.
Apotekarens tabletter gjorde mig lite piggare framåt em, promenerade till Garden of Dreams. På andra sidan muren vid den livligt trafikerade gatan låg en välmanikyrerad trädgård, som en inflytelserik person anlagt vid sitt palats på 1920-talet.
Paviljonger tillägnade var och en av Nepals sex årstider hade decimerats till tre. Trädgården förföll under många år, något förstördes under den förra stora jordbävningen 1934, men nu var det som fanns kvar restaurerat. Den senaste jordbävningen hade satt sprickor i en större byggnad, en flygel till det gamla palatset, nu avspärrad. Funderade på vad den tålde och vad som var tänkt.
Trädgården hade mer av västerländskt inflytande än österländskt, men inflytanden kommer förstås från olika håll, och är man inflytelserik själv vill man nog visa att man är berest. Palatsmannen kallade sig Kaiser och avbildade sig med tidstrogna statusmarkörer.
Nepalesisk touch lade trädgårdsarbetarna till, åtminstone i att beskära tagetes till små träd. Piffigt, och vi utbytte småprat kring tagetes, som prydnad och parasitbekämpning.
Innanför murarna var det fridsamt. Många människor promenerade och satt runt dammarna. Stadens brus och hets sjönk undan, trafiken utanför märktes knappt. Drack grönt te med limecheesecake invid monsoon season-paviljongen, hade fått sitta inne i den om jag velat, men lite lagom sol dröjde kvar över uteserveringsborden.
Kommentarer
Skicka en kommentar