Fortsätt till huvudinnehåll

Sov sista dagen i Nepal


14 december. Säng, säng, säng. Inte många knop, sov mest och snälla Acme Guesthouse lät mig ha rummet hela em! Säng och toalett nödvändigt. Dasspappret tog slut, testade den lilla toalettduschen, och det funkade helt utmärkt! Fick syn på mig i väggspegeln vid sängen; varje gång jag baxade mig upp såg jag hur märkligt fräsch och utvilad jag såg ut - var nog all veganmaten och de tidiga kvällarna. 
Tvingade mig ut till närmsta försäljaren precis utanför grinden, köpte frukt och Coke, den senare stoppade magen genast. Sov.
Gick ut och köpte några presenter. Dagen skulle ju blivit så genomtänkt, hm. Och en poncho till mig, att ha när jag kliver ut i kylan. Yakhår, de av pashmina var så damiga/trista i färgerna och förstås dyrare. Min var snygg, även om jag egentligen velat ha med huva.

Fick en kopp jasminte och satt utanför guesthouse ett tag, nu i skugga, frukostens morgonsol skymdes av husen som trängdes i Thamel. Acme var rätt OK, trots mögligt badrum, duschdraperi som skulle bytts för fem år sen och samma med gardinen i badrumsfönstret, man ville helst inte röra dem.  Och ingen rumsstädning på sex nätter. Men hyggliga personer som jobbar här och bra frukost. Och söt liten trädgård, mest blommor i krukor, men de vårdas väl. 

Gå ut och hitta taxi var ungefär lika enkelt som förra gången. Några kvarter iväg, sen kunde chauffören inte följa med och hämta min väska. Nobben från poliserna, avigsidan med gågator. Stönigt nog att gå och leta taxi, men jag kvicknade märkligt nog till när jag kånkade bagaget till taxihörnan, där nu en ny chaufför lastade in mig mot flygplatsen för NR 700/60 kr, kvällstaxa.
Chauffören tyckte väldigt illa om kineser. Han hade talfel, så engelskan blev lite knepig, för säkerhets skull frågade jag. Både kinesiskt finansiellt inflytande och kinesiska turister, all bad, all schiiineeesesche. Want power in Nepal, all schiiineeesche, pekande på turister på trottoaren. 
Den korta rutten till flygplatsen kunde tagit än längre tid, om inte chauffören hojtat till poliser att han tänkte svänga över på en infart och göra en usväng i stället för ett tröstlöst försök att ta sig genom en korsning. Vid ett tillfälle befann vi oss på fyrfilig enkelriktad väg mitt i staden, eller ändå fler filer för motorcyklarna, som bredde ut sig som en fågelflock. Tills den mötande trafiken kom och alla ordnade in sig på sin sida igen. 
Trafikanterna har väldig koll, behövs för att komma fram. Bilar och mc kilar in sig där det inte verkar gå att köra, men så finns det plötsligt plats ändå. Om de inte var så uppmärksamma skulle det inte gå att ta sig över gatorna; alla har full koll, även om de tycks dra på full gas. Som på smågatorna; om en mc kommer upp bakifrån hör man hur föraren släpper gasen tills man vridit näsan lite åt sidan och föraren har fattat att man hört.
Flygplatsen gammal, men fin i oljat/fernissat tegel och svarta träsniderier. Bara fem gater och knappt några taxfreebutiker efter security, handlade några presentförpackningar te innan, de hade inte fått plats i packningen, så lika bra att jag inte orkat shoppa förut. Inget uppackande i security, men flera scanningar och kroppsvisiteringar före. 
Gaterna låg tillsammans, inga långa sträckor att gå. Incheckningen hos Oman Air gällde för hela resan till London, så jag slapp göra om i Muscat. Frågade om det var fullt, och fick tre säten för mig själv. Testade om jag kunde sova något - planet gick redan 20.30 - och så kom flygvärdinnan och petade mig på benet, vänligt uppmanande mig att sätta mig upp och ta på bältet, vi skulle landa. Fem timmar till Muscat gick på en tupplur.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Svensk sommar fast kallare

Hrrm, dimma, kallt och duggregn. Svinkallt i rummet, hade tagit en filt till, men utanför filtarna var det säkert som utomhus, 11C enligt väderappen. Barfota på toalettens stengolv ingen bra ide. Morgonjogg och blev varm. Trädgårdarna växte okontrollerbart, grönt överallt. Vissa såg först övergivna ut, men ägarna hade nog bara inte hunnit klippa undan.

Gott om små rara välputsade boningar... 
... och man väljer bilfärg efter sitt favvoträd.
Kollade in stan, Katoomba verkar välmående, och så är förstås de som kommer hit. Sen kan det se obegripligt skräpigt ut; som rivningsområdet, som verkade ligga lite i träda, bara avspärrad asfalt och ett war memorial med ett unikt inslag - en tall med ursprung från Gallipoli, från det krigshistoriskt betydelsefulla enda återstående trädet på slagfältet, som en soldat från Katoomba plockade hem en kotte från och lyckades driva upp ett träd. Tallen såg ruggig, medfaren och vanskött ut, särskilt i jämförelse med de prunkande trädgårdarna runtomkring, och…

Över bergen, mot Sydney

28 november, morronrundan gick nerför vår gata, som var lång, iväg från centrum. Ett grönområde och en liten lagun! Här går avloppsvattnet ut, tänkte jag, men Fairy Lagoon var skapad för att återskapa miljö för fåglar och andra djur.


Sjögräs hade flutit iland, troligen av slaget som de små båtarna var gjorda av - brett och tjockt - på utställningen med aborigineekonst i Newcastle...
... och klippor med rockpools, alldeles runda urgröpningar, slipade av stenar och havet.
North Beach i Wollongong var inbjudande och lika övergiven som alla andra stränder, bara enstaka strandvandrare och jag.
I den mer stadsnära delen omtalade skyltar att en liten avsaltningsindustri i tidens början utnyttjat havets möjligheter...
... och den lilla järnvägen från kolgruvorna till hamnen, som tidigt omvandlades till promenadstråk mot stranden, just nu under upprustning. Redan på 30-talet hade Surf Pavilion byggts där järnvägen gick, och badandet hade än tidigare anor här; Surf Pavilion ersatte de omklädningsrum…

Wollongong, och som det började

27 november. Wollongong förstås med strand, två stränder. I den ena änden av den riktigt långa ett större stålverk, tja, nånstans ska ju de korrugerade plåttaken göras. Sprang morronrunda mot en fyr...

... udden där Captain Cook passerade 1770...
... bort från stålverket som knappt syns längst i söder...
... och bakom fyren en fyr till, med en liten pir och en alldeles liten hamn...


... med både segelbåtar och riktiga fiskebåtar, vars fångster såldes i hamnen. Med karta över tillåtna fiskarter, en mängd såna.

Härifrån hade kolet skeppats ut, men det blev aldrig någon jättehamn som i Newcastle, eftersom järnvägen till Sydney byggdes tidigt och gruvorna låg norr on stan, på sydneyhållet. Hamnen var ett litet friluftsmuseum; redan på 1800-talet kom de på hur de skulle forsla kolet från järnvägsvagnarna från bergen ombord på båtarna, på samma sätt som fortfarande i större format i dag; kallas staiths, en sorts korridorer/pipelines och shutes/sista biten till båten.
Morronrundan blev ganska omfa…