Fortsätt till huvudinnehåll

Sov sista dagen i Nepal


14 december. Säng, säng, säng. Inte många knop, sov mest och snälla Acme Guesthouse lät mig ha rummet hela em! Säng och toalett nödvändigt. Dasspappret tog slut, testade den lilla toalettduschen, och det funkade helt utmärkt! Fick syn på mig i väggspegeln vid sängen; varje gång jag baxade mig upp såg jag hur märkligt fräsch och utvilad jag såg ut - var nog all veganmaten och de tidiga kvällarna. 
Tvingade mig ut till närmsta försäljaren precis utanför grinden, köpte frukt och Coke, den senare stoppade magen genast. Sov.
Gick ut och köpte några presenter. Dagen skulle ju blivit så genomtänkt, hm. Och en poncho till mig, att ha när jag kliver ut i kylan. Yakhår, de av pashmina var så damiga/trista i färgerna och förstås dyrare. Min var snygg, även om jag egentligen velat ha med huva.

Fick en kopp jasminte och satt utanför guesthouse ett tag, nu i skugga, frukostens morgonsol skymdes av husen som trängdes i Thamel. Acme var rätt OK, trots mögligt badrum, duschdraperi som skulle bytts för fem år sen och samma med gardinen i badrumsfönstret, man ville helst inte röra dem.  Och ingen rumsstädning på sex nätter. Men hyggliga personer som jobbar här och bra frukost. Och söt liten trädgård, mest blommor i krukor, men de vårdas väl. 

Gå ut och hitta taxi var ungefär lika enkelt som förra gången. Några kvarter iväg, sen kunde chauffören inte följa med och hämta min väska. Nobben från poliserna, avigsidan med gågator. Stönigt nog att gå och leta taxi, men jag kvicknade märkligt nog till när jag kånkade bagaget till taxihörnan, där nu en ny chaufför lastade in mig mot flygplatsen för NR 700/60 kr, kvällstaxa.
Chauffören tyckte väldigt illa om kineser. Han hade talfel, så engelskan blev lite knepig, för säkerhets skull frågade jag. Både kinesiskt finansiellt inflytande och kinesiska turister, all bad, all schiiineeesesche. Want power in Nepal, all schiiineeesche, pekande på turister på trottoaren. 
Den korta rutten till flygplatsen kunde tagit än längre tid, om inte chauffören hojtat till poliser att han tänkte svänga över på en infart och göra en usväng i stället för ett tröstlöst försök att ta sig genom en korsning. Vid ett tillfälle befann vi oss på fyrfilig enkelriktad väg mitt i staden, eller ändå fler filer för motorcyklarna, som bredde ut sig som en fågelflock. Tills den mötande trafiken kom och alla ordnade in sig på sin sida igen. 
Trafikanterna har väldig koll, behövs för att komma fram. Bilar och mc kilar in sig där det inte verkar gå att köra, men så finns det plötsligt plats ändå. Om de inte var så uppmärksamma skulle det inte gå att ta sig över gatorna; alla har full koll, även om de tycks dra på full gas. Som på smågatorna; om en mc kommer upp bakifrån hör man hur föraren släpper gasen tills man vridit näsan lite åt sidan och föraren har fattat att man hört.
Flygplatsen gammal, men fin i oljat/fernissat tegel och svarta träsniderier. Bara fem gater och knappt några taxfreebutiker efter security, handlade några presentförpackningar te innan, de hade inte fått plats i packningen, så lika bra att jag inte orkat shoppa förut. Inget uppackande i security, men flera scanningar och kroppsvisiteringar före. 
Gaterna låg tillsammans, inga långa sträckor att gå. Incheckningen hos Oman Air gällde för hela resan till London, så jag slapp göra om i Muscat. Frågade om det var fullt, och fick tre säten för mig själv. Testade om jag kunde sova något - planet gick redan 20.30 - och så kom flygvärdinnan och petade mig på benet, vänligt uppmanande mig att sätta mig upp och ta på bältet, vi skulle landa. Fem timmar till Muscat gick på en tupplur.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Svensk sommar fast kallare

Hrrm, dimma, kallt och duggregn. Svinkallt i rummet, hade tagit en filt till, men utanför filtarna var det säkert som utomhus, 11C enligt väderappen. Barfota på toalettens stengolv ingen bra ide. Morgonjogg och blev varm. Trädgårdarna växte okontrollerbart, grönt överallt. Vissa såg först övergivna ut, men ägarna hade nog bara inte hunnit klippa undan.

Gott om små rara välputsade boningar... 
... och man väljer bilfärg efter sitt favvoträd.
Kollade in stan, Katoomba verkar välmående, och så är förstås de som kommer hit. Sen kan det se obegripligt skräpigt ut; som rivningsområdet, som verkade ligga lite i träda, bara avspärrad asfalt och ett war memorial med ett unikt inslag - en tall med ursprung från Gallipoli, från det krigshistoriskt betydelsefulla enda återstående trädet på slagfältet, som en soldat från Katoomba plockade hem en kotte från och lyckades driva upp ett träd. Tallen såg ruggig, medfaren och vanskött ut, särskilt i jämförelse med de prunkande trädgårdarna runtomkring, och…

(Backup) Natt efter natt över klotet

Två långa nätters färd mot dag - och mot Sydney! Från stationen i Forsheda...

... i en milt novembergrå fukt...
... till Kastrup, utan förseningar... 
... och sen uppehöll jag tillsammans med en liten grupp andra resenärer på Gatwick personalen på WH Smith, som bara väntade på att vi skulle få gå ombord så de kunde stänga butiken och gå hem. Så vi kunde sitta i gaten och titta på stiliserade dekorationer från Londons gatubild, bl a ett välkänt kraftverk.
Vi var en liten skara, och det såg lovande ut.
Varje ny passagerare ett hot, som mannen i den gräsliga blazern, som inte kunde bestämma sig, och traskade fram och tillbaka, men bara var en av Norweigans märkligt klädda anställda. Tre säten till mig.
Ingen fri wifi på långflygningarna. Ägnade mig åt stundtals sovning, stundtals Lonely Planet, stundtals blippande på skärmen i ryggstödet. Passerade lustigt nog Katmandu, mitt nästa resmål efter Australien. Och Darbhanga! Så det var en ort, inte bara en välkänd häst.
Tolv timmar från London var d…

Inga boots made for walking mer än fem åe

Jo, en livaktig hamn, fast kajen blivit promenad med parker, restauranger och fina lägenheter och det hamniga är längre bort in i viken. Stora fartyg väntar tomma utanför stan på att få lotsas in och lasta kol.
En pelikan följde med mig på morgonrundan, men ville absolut inte bli fotograferad. Misstänker att den fåfänga fågeln som putsar sig och poserar är nånsorts skrak.
Är osäker på vad som sparats för att det är en gång betydelsefulla funktioner - och kanske t o m i bruk - och vad som bara är prydnader. De tre gula stolparna stod mitt emot en likadan på andra sidan inloppet.
Som Australiens näst äldsta stad har Newcastle efter landets mått gott om hustoriska byggnader. I alla fall charmiga, som den på vandrarhemmets gata, där det uppenbart sålts historisk glass. Kolla i den bortersta delen av det rosa i fasaden...
... och runt hörnet ser det ut att ha byggts bara för att det är roligt.
Medan ilskan spred sig över motortävlingarnas påträngande yra...
... gick Carla och jag på konstmuseet …