Hästturism och parkera i Leeds

Fortsättning på bloggandet från England i juni och konferensen Equine Cultures in Transition.

19 juni

Helt OK vandrarhem med smidigt små sovsalar, min för fyra personer. Rätt nytt och fräscht. Ledningen verkade det däremot inte vara någon ordning med. Såg att de erbjöd parkering, mailade, fick enstavigt svar utan namngiven avsändare att det kostade fem pund, jag bokade. Personalen på plats under tre dagar, en ung kille som inte talade engelska, parkering visste han inget om. En annan gäst upplyste att han använde någon av de förhyrda och åkte iväg på morgnarna, innan någon kom.

Såg nu att området inte var så ruffigt som det sett ut i regn och mörker. Sistnämnda berodde på att området bestod av kontor, inte tomma lägenheter. P-platserna på vår gård tillhörde mest advokatkontor. 

På gatan utanför kunde man parkera med mobilen. Gästen hade sagt att han stack vid halv sju, trodde att kontoren började rätt tidigt. Gatan var tom. Det funkade inte att parkera med mobilen, bröts när jag skulle läsa in bilnumret, men kommenterade inte mitt utländska nummer eller bankkort. En större grusparkering tvärs över gatan, med övergiven vaktkur och uppfälld bom, hade samma arrangemang. Återstod P-huset i andra änden av grusparkeringen, där fick man en kreditkortsstor papperslapp vid bommen.

Jag hade skrämt upp mig tidigt för att slippa processa om felparkering med en arg advokat. Åt frukost i lugn och ro. Plottade The Rose Bowl, Leeds universitets nya stolthet och landmärke, enligt hemsidan. Ute på gatan hade omkring tretusen bilar anlänt. Varenda parkeringsplats upptagen inkluderat grusparkeringen, schlopp.

Gick nog en omväg, men nådde konferenslokalen på fjärde våningen i god tid. En bekant svensk efter en annan dök upp, liksom bekanta icke-svenska. Och en rumskamrat från vandrarhemmet, Lisa från Österrike.

The Rose Bowl i glas visade hur modernt och käckt den forna industristaden transformerats. Konferensen försvann nästan i vimlet, trots drygt 130 delegater. Varav mer än 20 svenska, men så började Equine Cultures in Transition i Stockholm för ett och ett halvt år sen. 

Tre olika spår att välja mellan, man kunde långtifrån höra alla presentationerna, bara keynote-talarna gick för gemensam publik. Jag valde turistspåret, som gick första dagen. P g a all redovisning av forskningsprocedur i ett nytt fält, blandar jag lite av sånt jag tyckte var intressant eller nytt eller kuriosa.

Presentationer och studier av Gudrun Helgadottir, Ingibjörg Sigurdardottir, Tobias Heldt, Anne Buchmann, Kate Dashper, Runolfur Smari Steinthorsson, Chloe Chate, Glen Cosquer, Marek Kozak, Sylvine Pickel Chevalier:

Island har aldrig haft annan häst än islandshäst, därför den inte kallas ponny, som var okänt begrepp. Den har aldrig varit draghäst, det fanns inga vägar. På 1930-talet beslöts det att den skulle bli ridhäst och inte arbetshäst. Turistprojekt resulterat i handbok i hästturism. 

Även om de flesta besökarna och många hästar inkvarterades hos släkt och vänner, var eventet (Landsmot på Island) bra för lokal service pga ökad handel. Även positivt för turismaktörer och hästfarmare. Undersökning av Landsmot bra för att få kunskap inför marknadskampanjer, prisskillnader och beslut om offentliga investeringar.

Distanstävlingar (som turistattraktion i Australien och England) går numera mot allt kortare distanser, som 20, 10, 5 km, t o m leds små barn på miniatyrhästar runt en bana. Exempel från England, där de flesta vid en stor tävling red 20 km, och bara två red den officiellt lägsta tävlingsklassen 80 km. Märks särskilt där tillgång till ridvägar begränsats. Andra extremen är distanskapplöpningarna med etiska aspekter, som inte fanns för fem år sen.

Mikrokluster (Island) ökar kvalitet och professionalism, men kräver starkt gräsrotsinitiativ, stark ledare, professionell support utifrån, uthållighet och att inte kivas (too many small kings).

Hästturistmålen behöver bättre infrastruktur för att komma dit, behövs fler turistmål i närheten samt samarbete mellan organisationer och aktörer (fyra olika hästturistmål i Frankrike). 

I stället för att skylla ifrån sig, uttrycka att vi skapat situationen tillsammans (olyckor med mulor och mulförare i svår bergsterräng i Marocko). Inte fokusera på lösningar, utan gå uppströms, mot frågorna. När någon kommer med svaren uppstår konflikt. 

Kunnandet om hästkulturen har tappats de senaste 30 åren (södra Polen), även i omgivningen; bilister kan inte tecken för att sakta ner, tror ryttarna vinkar. Saknas uppgifter om hästindustrin och om strategier och samverkan. Turistorganisationen skapar ridvägar, men har inga pengar att underhålla dem.

Ovillighet till förändring bromsar utvecklingen (nationella anläggningar i Frankrike görs om för att ta emot besökare). Turism är ett system av aktörer, praktiker och platser; att bygga en destination och attrahera besökare.

Fann en kortare väg när jag promenerade tillbaka. Leeds bestod mest av höga byggnader, men intill universitetet hade en planteringstävling ordnats, där barn fått designa rabatter med ätliga växter. Mitt bland avgaserna, men ändå.

Avslutade med trevlig kväll på skojig restaurang, där väggprydnaderna bestod av gamla dörrar. Som jag glömde fotografera.