Fortsätt till huvudinnehåll

Ridskolor och hästamålare i England

England i juni, som vanligt blir bloggen lite i efterhand. Jag koncentrerar mig på några händelser, förstås inte minst på konferensen Equine Cultures in Transition, men även några andra aktiviteter.

16 juni
Besökte nybyggda FU-ridskolan Woodbridge and district RDA (Riding for the Disabled Association). 

RDA är en rikstäckande organisation, med anläggningar där ideella krafter är intresserade av att starta och driva dem. I det aktuella fallet ägs marken av någon med lagom förmögenhet, som inte är involverad i ridskolan. Ridhus, hagar, entreväg och annat är byggt med ansökta medel från olika fonder. De lokala föreningarna sköter finansiering, ordnar anläggning, personal och hästar samt lägger stora ideella insatser i driften.

Rätt snygga lecablock i sandstensfärg i stället för gråblått som hos oss. Allt inte klart än, handikapphiss planeras i bilden ovan. Alla inte helt nöjda med att sådant som inte var optimalt på den förra anläggningen tagits med till den nya, som skötselplatserna.

Men de kan byggas om. Ridhus med bra underlag; oljad/silikonad fibersand, som kräver minimal skötsel. Här inte harvat på några månader (!).



Och praktiskt galler att skrapa av sanden mot. Enda problemet - och ett stort sådant - är lerjorden. Trots många hagar blev det omöjligt att rotera alla hästarna tillräckligt på vintern, så det fick byggas stall, åt hästar som alltid gått ute dygnet och året runt! Hälften kunde dock huseras på uteridbanan. 
Praktiskt tänk med grusad (och dränerad) väg runt hela ridhuset, och uppbindningsringar med utebelysning.

Vi drog vidare mot nästa ridskola. En liten privat, med camping och fik, och antagligen hörde allt samman med ett jordbruk.


Stallgården har vå hästsimulatorer för sitsträning.

Vi var ute efter fika, och innehållsrikt kafe fanns, med spelhörna för hästointresserade medföljande och utsikt mot ridhuset...

... eller mot en skärm med allt som händer på anläggningen, från fälttävlan och annan tävlan till tornerspel, eller något ditåt. Samt tillfälle att handla ur en rik sortering mjuka djur...

... eller gratulationskort, hästschampoo och borstar, allt rart presenterat.



Lite tomt på bilden, men fiket rätt välfrekventerat, även av icke-hästfolk.

Kvällen tillbringades i Manningtree, söder om Ipswich. Fin promenad längs floden Stour.






Huset längst upp, i en 90-graderskurva, har jag absolut för mig hyste en liten butik förr, där vi stannade och köpte glass när vi hade folk med oss för att titta på hästar, och körde den gulligare vägen från färjan i Harwich. Back in the day.

17 juni
Kulturdag. Besökte Munnings-museet, hem för målaren och skulptören Alfred Munnings (1878-1959), som avbildade hästar. Mest på beställning, men hängde även med ett gäng romer, kanske de intressantaste målningarna.

Museet hade inte öppnat när vi kom, men det hade fiket. Cream tea, förstås, även om det mest serveras med kaffe numera. Scones och clotted cream från feta kor, jersey-, om jag inte minns fel. Här med får.

Jo, Munnings-museet var trevligt, och tog tid att gå igenom. Vältaliga guider i nästan varje rum.
 En del målningar lekte med ljus lite på Skagen-vis. Fotografera fick man inte, men det gick ju att låtsas kolla mail.


18 juni
Tur till Woodbridge. Mest för lite ärenden och trivsam fika. Vi strosade i några butiker, bra besök, inga kläder köpta, ens i välgörenhetsaffärerna. 

Vacker dag, lagom varmt, påskliljorna blommade. Vilket kan tyckas märkligt, om de inte varit virkade. Nåja.

Mer ovanlig växtlighet när vi intog cream teas (cappuchinos) i olivträdets skugga. Notera sällskapet i lustiga hattar.

Avslutade Woodbridge med att handla körsbärstomater och bananer för bilresan hos frukt- och grönsakshandlaren. Som varnade för vägarbetena vid Cambridge. Har varit i dem förut, inte särskilt våldsamma köer, men dagen innan hade de varit förfärliga, då var det ändå söndag. Plottade en mindre väg norrut från Newmarket, körde av misstag in i Newmarket i rusningstid. Lilla vägen hade också vägarbeten, jag såg mycket av the Norfolk fens, eller vilket grevskap jag nu var i, platta havsbottenåkrar med breda kanaler och hög himmel. Plötsligt i en rondell skylt med The North, utan vidare storskyltning, tog av mot liten by för att kolla kartan. Förtjusande liten by med gammal bro, tog en kort promenad.


Beslöt felaktigt att vägen mot The North nog var en liten rackare och att jag hellre skulle möta upp motorvägen vid Leicester. Som det tog längre tid att komma till än jag tyckte det borde, liksom att köra runt stan på diverse ringvägar och i illa skyltade rondeller. På motorvägen var det vägarbeten. Seglade in vid vandrarhemmet i Leeds strax efter elva på kvällen, med bara en stunds knixande i centrum med mobilen i handen. Betydligt pilligare än att köra med ipaden i knäet, men av skum anledning funkar den inte utomlands, får kolla upp det. Det regnade, gatan var tom, jag hade tillryggalagt drygt 30 mil sen klockan fyra.
Konferensen Equine Cultures in Transition kommer i nästa blogginlägg.


































Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Svensk sommar fast kallare

Hrrm, dimma, kallt och duggregn. Svinkallt i rummet, hade tagit en filt till, men utanför filtarna var det säkert som utomhus, 11C enligt väderappen. Barfota på toalettens stengolv ingen bra ide. Morgonjogg och blev varm. Trädgårdarna växte okontrollerbart, grönt överallt. Vissa såg först övergivna ut, men ägarna hade nog bara inte hunnit klippa undan.

Gott om små rara välputsade boningar... 
... och man väljer bilfärg efter sitt favvoträd.
Kollade in stan, Katoomba verkar välmående, och så är förstås de som kommer hit. Sen kan det se obegripligt skräpigt ut; som rivningsområdet, som verkade ligga lite i träda, bara avspärrad asfalt och ett war memorial med ett unikt inslag - en tall med ursprung från Gallipoli, från det krigshistoriskt betydelsefulla enda återstående trädet på slagfältet, som en soldat från Katoomba plockade hem en kotte från och lyckades driva upp ett träd. Tallen såg ruggig, medfaren och vanskött ut, särskilt i jämförelse med de prunkande trädgårdarna runtomkring, och…

(Backup) Natt efter natt över klotet

Två långa nätters färd mot dag - och mot Sydney! Från stationen i Forsheda...

... i en milt novembergrå fukt...
... till Kastrup, utan förseningar... 
... och sen uppehöll jag tillsammans med en liten grupp andra resenärer på Gatwick personalen på WH Smith, som bara väntade på att vi skulle få gå ombord så de kunde stänga butiken och gå hem. Så vi kunde sitta i gaten och titta på stiliserade dekorationer från Londons gatubild, bl a ett välkänt kraftverk.
Vi var en liten skara, och det såg lovande ut.
Varje ny passagerare ett hot, som mannen i den gräsliga blazern, som inte kunde bestämma sig, och traskade fram och tillbaka, men bara var en av Norweigans märkligt klädda anställda. Tre säten till mig.
Ingen fri wifi på långflygningarna. Ägnade mig åt stundtals sovning, stundtals Lonely Planet, stundtals blippande på skärmen i ryggstödet. Passerade lustigt nog Katmandu, mitt nästa resmål efter Australien. Och Darbhanga! Så det var en ort, inte bara en välkänd häst.
Tolv timmar från London var d…

Inga boots made for walking mer än fem åe

Jo, en livaktig hamn, fast kajen blivit promenad med parker, restauranger och fina lägenheter och det hamniga är längre bort in i viken. Stora fartyg väntar tomma utanför stan på att få lotsas in och lasta kol.
En pelikan följde med mig på morgonrundan, men ville absolut inte bli fotograferad. Misstänker att den fåfänga fågeln som putsar sig och poserar är nånsorts skrak.
Är osäker på vad som sparats för att det är en gång betydelsefulla funktioner - och kanske t o m i bruk - och vad som bara är prydnader. De tre gula stolparna stod mitt emot en likadan på andra sidan inloppet.
Som Australiens näst äldsta stad har Newcastle efter landets mått gott om hustoriska byggnader. I alla fall charmiga, som den på vandrarhemmets gata, där det uppenbart sålts historisk glass. Kolla i den bortersta delen av det rosa i fasaden...
... och runt hörnet ser det ut att ha byggts bara för att det är roligt.
Medan ilskan spred sig över motortävlingarnas påträngande yra...
... gick Carla och jag på konstmuseet …