Fortsätt till huvudinnehåll

Ridskolor och hästamålare i England

England i juni, som vanligt blir bloggen lite i efterhand. Jag koncentrerar mig på några händelser, förstås inte minst på konferensen Equine Cultures in Transition, men även några andra aktiviteter.

16 juni
Besökte nybyggda FU-ridskolan Woodbridge and district RDA (Riding for the Disabled Association). 

RDA är en rikstäckande organisation, med anläggningar där ideella krafter är intresserade av att starta och driva dem. I det aktuella fallet ägs marken av någon med lagom förmögenhet, som inte är involverad i ridskolan. Ridhus, hagar, entreväg och annat är byggt med ansökta medel från olika fonder. De lokala föreningarna sköter finansiering, ordnar anläggning, personal och hästar samt lägger stora ideella insatser i driften.

Rätt snygga lecablock i sandstensfärg i stället för gråblått som hos oss. Allt inte klart än, handikapphiss planeras i bilden ovan. Alla inte helt nöjda med att sådant som inte var optimalt på den förra anläggningen tagits med till den nya, som skötselplatserna.

Men de kan byggas om. Ridhus med bra underlag; oljad/silikonad fibersand, som kräver minimal skötsel. Här inte harvat på några månader (!).



Och praktiskt galler att skrapa av sanden mot. Enda problemet - och ett stort sådant - är lerjorden. Trots många hagar blev det omöjligt att rotera alla hästarna tillräckligt på vintern, så det fick byggas stall, åt hästar som alltid gått ute dygnet och året runt! Hälften kunde dock huseras på uteridbanan. 
Praktiskt tänk med grusad (och dränerad) väg runt hela ridhuset, och uppbindningsringar med utebelysning.

Vi drog vidare mot nästa ridskola. En liten privat, med camping och fik, och antagligen hörde allt samman med ett jordbruk.


Stallgården har vå hästsimulatorer för sitsträning.

Vi var ute efter fika, och innehållsrikt kafe fanns, med spelhörna för hästointresserade medföljande och utsikt mot ridhuset...

... eller mot en skärm med allt som händer på anläggningen, från fälttävlan och annan tävlan till tornerspel, eller något ditåt. Samt tillfälle att handla ur en rik sortering mjuka djur...

... eller gratulationskort, hästschampoo och borstar, allt rart presenterat.



Lite tomt på bilden, men fiket rätt välfrekventerat, även av icke-hästfolk.

Kvällen tillbringades i Manningtree, söder om Ipswich. Fin promenad längs floden Stour.






Huset längst upp, i en 90-graderskurva, har jag absolut för mig hyste en liten butik förr, där vi stannade och köpte glass när vi hade folk med oss för att titta på hästar, och körde den gulligare vägen från färjan i Harwich. Back in the day.

17 juni
Kulturdag. Besökte Munnings-museet, hem för målaren och skulptören Alfred Munnings (1878-1959), som avbildade hästar. Mest på beställning, men hängde även med ett gäng romer, kanske de intressantaste målningarna.

Museet hade inte öppnat när vi kom, men det hade fiket. Cream tea, förstås, även om det mest serveras med kaffe numera. Scones och clotted cream från feta kor, jersey-, om jag inte minns fel. Här med får.

Jo, Munnings-museet var trevligt, och tog tid att gå igenom. Vältaliga guider i nästan varje rum.
 En del målningar lekte med ljus lite på Skagen-vis. Fotografera fick man inte, men det gick ju att låtsas kolla mail.


18 juni
Tur till Woodbridge. Mest för lite ärenden och trivsam fika. Vi strosade i några butiker, bra besök, inga kläder köpta, ens i välgörenhetsaffärerna. 

Vacker dag, lagom varmt, påskliljorna blommade. Vilket kan tyckas märkligt, om de inte varit virkade. Nåja.

Mer ovanlig växtlighet när vi intog cream teas (cappuchinos) i olivträdets skugga. Notera sällskapet i lustiga hattar.

Avslutade Woodbridge med att handla körsbärstomater och bananer för bilresan hos frukt- och grönsakshandlaren. Som varnade för vägarbetena vid Cambridge. Har varit i dem förut, inte särskilt våldsamma köer, men dagen innan hade de varit förfärliga, då var det ändå söndag. Plottade en mindre väg norrut från Newmarket, körde av misstag in i Newmarket i rusningstid. Lilla vägen hade också vägarbeten, jag såg mycket av the Norfolk fens, eller vilket grevskap jag nu var i, platta havsbottenåkrar med breda kanaler och hög himmel. Plötsligt i en rondell skylt med The North, utan vidare storskyltning, tog av mot liten by för att kolla kartan. Förtjusande liten by med gammal bro, tog en kort promenad.


Beslöt felaktigt att vägen mot The North nog var en liten rackare och att jag hellre skulle möta upp motorvägen vid Leicester. Som det tog längre tid att komma till än jag tyckte det borde, liksom att köra runt stan på diverse ringvägar och i illa skyltade rondeller. På motorvägen var det vägarbeten. Seglade in vid vandrarhemmet i Leeds strax efter elva på kvällen, med bara en stunds knixande i centrum med mobilen i handen. Betydligt pilligare än att köra med ipaden i knäet, men av skum anledning funkar den inte utomlands, får kolla upp det. Det regnade, gatan var tom, jag hade tillryggalagt drygt 30 mil sen klockan fyra.
Konferensen Equine Cultures in Transition kommer i nästa blogginlägg.


































Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Svensk sommar fast kallare

Hrrm, dimma, kallt och duggregn. Svinkallt i rummet, hade tagit en filt till, men utanför filtarna var det säkert som utomhus, 11C enligt väderappen. Barfota på toalettens stengolv ingen bra ide. Morgonjogg och blev varm. Trädgårdarna växte okontrollerbart, grönt överallt. Vissa såg först övergivna ut, men ägarna hade nog bara inte hunnit klippa undan.

Gott om små rara välputsade boningar... 
... och man väljer bilfärg efter sitt favvoträd.
Kollade in stan, Katoomba verkar välmående, och så är förstås de som kommer hit. Sen kan det se obegripligt skräpigt ut; som rivningsområdet, som verkade ligga lite i träda, bara avspärrad asfalt och ett war memorial med ett unikt inslag - en tall med ursprung från Gallipoli, från det krigshistoriskt betydelsefulla enda återstående trädet på slagfältet, som en soldat från Katoomba plockade hem en kotte från och lyckades driva upp ett träd. Tallen såg ruggig, medfaren och vanskött ut, särskilt i jämförelse med de prunkande trädgårdarna runtomkring, och…

Över bergen, mot Sydney

28 november, morronrundan gick nerför vår gata, som var lång, iväg från centrum. Ett grönområde och en liten lagun! Här går avloppsvattnet ut, tänkte jag, men Fairy Lagoon var skapad för att återskapa miljö för fåglar och andra djur.


Sjögräs hade flutit iland, troligen av slaget som de små båtarna var gjorda av - brett och tjockt - på utställningen med aborigineekonst i Newcastle...
... och klippor med rockpools, alldeles runda urgröpningar, slipade av stenar och havet.
North Beach i Wollongong var inbjudande och lika övergiven som alla andra stränder, bara enstaka strandvandrare och jag.
I den mer stadsnära delen omtalade skyltar att en liten avsaltningsindustri i tidens början utnyttjat havets möjligheter...
... och den lilla järnvägen från kolgruvorna till hamnen, som tidigt omvandlades till promenadstråk mot stranden, just nu under upprustning. Redan på 30-talet hade Surf Pavilion byggts där järnvägen gick, och badandet hade än tidigare anor här; Surf Pavilion ersatte de omklädningsrum…

Wollongong, och som det började

27 november. Wollongong förstås med strand, två stränder. I den ena änden av den riktigt långa ett större stålverk, tja, nånstans ska ju de korrugerade plåttaken göras. Sprang morronrunda mot en fyr...

... udden där Captain Cook passerade 1770...
... bort från stålverket som knappt syns längst i söder...
... och bakom fyren en fyr till, med en liten pir och en alldeles liten hamn...


... med både segelbåtar och riktiga fiskebåtar, vars fångster såldes i hamnen. Med karta över tillåtna fiskarter, en mängd såna.

Härifrån hade kolet skeppats ut, men det blev aldrig någon jättehamn som i Newcastle, eftersom järnvägen till Sydney byggdes tidigt och gruvorna låg norr on stan, på sydneyhållet. Hamnen var ett litet friluftsmuseum; redan på 1800-talet kom de på hur de skulle forsla kolet från järnvägsvagnarna från bergen ombord på båtarna, på samma sätt som fortfarande i större format i dag; kallas staiths, en sorts korridorer/pipelines och shutes/sista biten till båten.
Morronrundan blev ganska omfa…