Room with a view, eller i alla fall takterrass med en. Kända landmärken en bit bort i mitten av bilden. Sydneys vandrarhemsdistrikt King's Cross var även ett gammalt red light district, fast nu låg strippklubbarna vägg i vägg med bättre hotell och restauranger. Liksom butikerna med direktöversättningen vuxenkläder, också med utbud för män - kunde ju tagit en bild av skyltdockan med kalsongerna i skir rosa spets.
Min nätta sovsal på fyra bäddar hade utsikten mot de klängande balkongerna som liksom var travade på varandra.
Det jag tyckte att jag mindes bäst från Australien var att det luktade så gott. Eukalyptusträden, jasminerna och annan växtlighet, men redan inne i Sydney var fåglarna påtagliga, det peps och visslades och gols. På morgonrundan blev jag anropad av sällskapliga rainbow lorikeets.
Backar med och utann trappor, inget hindrade folk att bygga och bo på sluttningarna...
... eller i ett hamnskjul, fast det hårda slitet på Woolloomooloos kaj...
... blev efter flera års protester återvunnet minne för både allmänhet, som kunde ta in på det eleganta hotellet, skåda konst...
... eller stå där många definitiva farväl togs...
... medan de med bättre kassa sannolikt betalar för en del av renoveringen. Tror inte adressen är billig.
Jag tajmade jakarandaträdens blomning, och ägnade en jetlaggad söndag åt promenader...
... och sånt som folk gör i Sydney på söndagarna. Mer promenader. Operahuset. Botaniska. Fotografera (särskilt kinesere i lustiga hattar - nej, inga såna hattar, bara vidbrättade i glada färger - drog fram med mobiler och selfiepinnar. Bad, sol, båt och liknande aktiviteter kändes onödiga. Glass nödvändigt.
Dags att dra vidare till Newcastle. Simkortet som jag köpt på flygplatsen till min hub verkade inte funka och vandrarhemmets wifi låg nere, och jag som plottat min resa så bra. Gå till Potts Point Hotel, de har bra wifi, sa rumskamraten som nu satt i receptionen. Plippade igenom alla tänkbara appar och på Safari låg det inte kvar, inget såg ut som resplanen jag fått fram kvällen innan. Gav upp appberoendet, tänkte att jag får väl fråga någon på två ben, hämtade väskorna, åkte till Central, frågade och hade ett tåg klart för avgång om nio minuter. Vilket var bättre tid än många andra, resenärer satt i alla gångar, jag fick en snuvig flickscout bredvid mig och en trevlig tjej med ett spädbarn, som skulle nästan lika långt som jag. Hon hade bott i Berlin i flera år och kände inte riktigt igen sig. Australien har blivit amerikaniserat, tyckte hon, och det kom jag att höra från fler.
Två och en halv timma, och mycket natur. För pengarna, skulle kunna tilläggas - med The Opal Card reser man obegränsat i regionen på söndagar för 2:60 dollar! Knappt 20 kronor...
Hawkesbury River var ett påtagligt sådant stycke natur.
Kommentarer
Skicka en kommentar